När du är frisk är du oövervinnerlig. Skavankerna finns där, men du är inte sjuk. Fötterna gillar inte längre snyggskorna. Knäna protesterar i trappan till övervåningen. Känner av höfterna som kroppen varsamt bäddat in i oförbrukad energi omvandlad till fett. Jättebra om du skulle trilla. Du bara studsar upp igen. Tack.
Litet lågtryckskänning i armbågarna och händerna. Nacken tål inte nya kuddar och ryggen är morgonstel. Men upp kommer du. Du kan gå. Ganska fort. Till och med springa några steg för att hinna fram till telefonen som du trodde var död. Den enda fysiska träning man får vissa dagar.
Litet sliten, litet patinerad som en gammal gustaviansk byrå. Vad du än gör, måla inte över med ny färg, fyll inte igen sprickorna, byt inte ut stoppningen. Då försvinner allt värde som år av slitage åstadkommit. Karaktär kallas det.
Visar bilder från yngre dagar för barnbarnen, så att dom ska förstå hur illa det kan gå. Vem är det där? frågar femåringen. Det är jag, säger jag (med tvekan). Va? Är det där du? Är det där farmor ? Jaa. (Åtminstone början till farmor). Nää, säger femåringen.
Nej, den där människan är en främling. Deras farmor är inte mörk och smal. Hon är mullig och vithårig och litet skrynklig. Och så ska det vara. Så det så. Gör inte om dig. Barnbarnen kommer att vända dig ryggen.
När du är nött av åren, men frisk, då är du oövervinnerlig. Planerar nya rabatter i den lilla plätt gräsmatta som finns kvar. Fixa staketet. Mura upp en fuskruin av gammalt tegel. Bygga ett porlande vattenfall av sten. Skaffa en ny hund. En storpudelvalp. Hur svårt kan det vara? Litet jobbigt blir det, men man får ta en bit i taget och vila däremellan. Ta en kopp kaffe och en macka. Underbart.
Och så blir du sjuk. Får flunsan. Den där sortens flunsavirus som flyger under radarn. Den sortens virus som inte vaccinet bet på. Du som i barndomens dar inte fick någonting av allt som gick. Du kröp ner hos din syster för att bli smittad av Asiaten och som alla andra få stanna hemma från skolan. Inte då. Du lyckades dra på dig Röda Hund, fast utan prickar. Men nu, när du så att säga redan är hemförlovad, får du influensa trots att du vaccinerat dig!
Allt självförtroende är borta. Feber, långa nysattacker, hosta, rinnsnuva, öronlock, huvudvärk, rinnande ögon. Orkar inte ens med herrstafetten. Det gjorde förövrigt inte heller herrarna. Du kommer aldrig mer att orka någonting. Nya rabatter. Glöm det. En fuskruin. Jo du. En hundvalp! Är du inte riktigt klok? Din karriär är över.
När slaget om din kropp pågått en dryg vecka, känner du att dina soldater, slitna dom också, men uthålliga och trogna sin härskarinna, lyckats driva tillbaka fienden. Än återstår en och annan strid att utkämpa, men du är helt klart på bättringsvägen. Som flugorna i fönsterkarmen börjar du testa benen. Du lever! Du flyger igen! Du vill till stan. Åter är du, visserligen kantstött, men frisk. Och oövervinnerlig.