Det ljugs något alldeles förbannat och då tänker jag inte närmast på den grupp tvångsmässiga människor som förädlat lögnen till konst, det vill säga mytomaner. Alla som stött på en mytoman vet att det är en besvärlig kategori människor att handskas med. Om än det kan finnas ett visst underhållningsvärde.
Nej, jag tänker på lögnarna som vill förvrida ditt huvud och lura dig att tro att svart är vitt, krig är fred och så vidare. Vanligtvis kan detta förknippas med propaganda i olika former. Redan Adolf Hitler myntade i Mein Kampf begreppet ”den stora lögnen”. Poängen är att om en lögn är tillräckligt stor så utgår allmänheten från att ingen skulle ha mage att ljuga så stort. Judarna fick betala ett fasansfullt pris för detta.
Propaganda kan bygga på viss sanning, men för att göra sitt jobb måste den sortera bort fakta som inte stämmer med den bild som ska hamras in. Syftet är att vädja till känslor och påverka andra. ”Innehållet brister ofta i saklighet, är avsiktligt ofullständigt, vinklat eller rentav falskt” enligt Wikipedia.
Det gör propagandan farlig som en lömsk flugsvamp. Eller som det heter i ordspråket; ”Akta dig för halvsanningar. Du har kanske fått tag på fel halva”.
Det här är på intet sätt något nytt fenomen. Lögnen har alltid tjänat sina herrar väl och jag var helt kort inne på det i förra krönikan om Donald Trump. Ja, han ljuger uppenbart, men är varken först eller värst (än så länge). Trump oroar, men hans lömska rådgivare hämtade från en slags amerikansk Avpixlat-värld är direkt skrämmande. I en tid där faktaresistenta troll blandar begreppen efter eget behag och lever på ”alternativa sanningar”, ren lögn och propaganda så måste denna oberäkneliga president vara en uppenbarelse.
I mina ögon så är vi svenskar utsatta för en massiv propagandaapprat som applåderas långt in i maktens korridorer. Rysslands farlighet tål att diskuteras och kanske än mer den allt mer totalitära utvecklingen i landet. Jag anser att den svenska bild som tecknas har element som måste betecknas som ren propaganda.
Målet är att göra oss krismedvetna. Att känna oro och vara rädda att Ivan faktiskt knackar på dörren. Hjälm på! Detta trots att en rysk invasion i princip saknar verklighetsförankring. Syftet med den här välorkestrerade kampanjen är gissningsvis att smidigare närma oss Nato.
Vi som inte utan vidare rättar in oss i ledet i den här frågan får räkna med att kallas "Putinkramare". Ungefär som att kallas antisemit för att man kritiserar Israels illegala ockupationspolitik. Eller PK för att man väljer att stå för anständighet. Jag kan leva med det.