Kärleksbomber skyddar oss inte mot terrorbrott, men det som hände efter den blodiga attacken på Drottninggatan i vår huvudstad stärker oss som människor, medborgare och nation. I vår sorg och förtvivlan visade de flesta av oss tydligt och klart att vi står över det primitiva hatet och att vi vägrar klumpa ihop människor och skuldbelägga alla muslimer för vad en hatisk och förvirrad vettvilling gör.
Den 39-årige uzbeken Rakhmat Akilov erkänner och tycker sig ha mördat "otrogna" som hämnd för allt det gräsliga som händer i främst Syrien, men också i andra länder som är svårt drabbade av terror och krig. Ska vi förlåta? Nej, det är svårt att förlåta människor med förvridna sinnen som ger sig på fullkomligt oskyldiga och fredliga människor. Vare sig det händer i syriska städer, i Paris eller Berlin, i Trollhättan eller på Utöya. Eller i Stockholm en vanlig fredagseftermiddag.
Visst kan det vara en poäng i att sätta sig in i skeenden som beror på så väl historiska nutidshändelser som krass realpolitik. IS må hänvisa till religiös fundamentalism, men det är en politisk rörelse som med hjälp av en vämjelig mördarideologi har målet att upprätta ett kalifat. De måste bekämpas. All beväpnad jihadism som vill slå sönder demokratin, friheten och det öppna samhället måste bekämpas.
På samma sätt som vi måste stå upp mot den radikala högerextremism som föder massmördare som Anders Behring Breivik. Här vill nog högerkanten väldigt gärna betona skillnaden, men faktum är att Breivik och Akilov har så väldigt mycket gemensamt. Hatet, våldet och besattheten av de egna lärorna.
Nej, vi behöver inte förlåta och vi står sida vid sida fast beslutna att inga jävla extremister eller våldsverkare från vilka ismer det än må vara ska vinna över viljan att stå upp för ett öppet Sverige och en fredlig värld. Att det inte räcker med fina ord begriper både du och jag, men så länge vi inte låter våra hjärtan frätas sönder av hat så är det vi som är vinnare.
Nu är det inte alla som delar den majoritetsvärdering som jag är en del av. I princip direkt efter fredagens dåd startade hetsen mot muslimer och det allra svåraste att förstå var den skadeglädje som uttrycktes på vissa sociala medier.
Att det sedan inte räcker med kärleksbomber för att skydda oss mot terrorbrott är en självklarhet. Dessvärre är det troligt att det kommer att hända igen. I Sverige, i Europa eller i de länder som lider mest av ond bråd död. Det är därifrån många av de flyktingar kommer med hopp om en fristad i Sverige. Jag törs försäkra att de är minst lika rädda för bomber och terrorister som du och jag.
Vad sägs om lite kärlek i påsk.