Jag tillhör en blek och bortglömd generation, sägs det. 50-talist som jag är. Klämd mellan 40-talisterna (jätteproppen Orvar som tog för sig ordentligt) och de ironiska 60-talisterna.
Jag brukar skryta med att jag är född samma år som Sverige förlorade VM-finalen i fotboll mot Braslilien. I'm a loser, baby ...
60-talet var generellt ingen dålig tid att tillbringa sin barndom i. Visst, vi var trångbodda som många andra på den tiden och med dagens mått rätt fattiga, men det var mycket ungar överallt och vi var jämt ute långt från de vuxnas radar.
Att kliva in som tonåring i 70-talet var inte heller illa. Mellanölsgenerationen skulle vi kunna kallas. Ett sant kvällsnöje var att lyssna på Hemma hos med Kjell Alinge och Janne Forsell. Det här omvälvande och märkliga radioprogrammet började sändas 1971 och vi låg där i våra manchestersoffor och försökte förstå vad vi lyssnade på.
Jag hade nästan glömt den där tiden, men när nu Kjell Alinge har dött så kommer minnena tillbaka. Vilken lekfull pionjär han var, Kjell.
Det sägs att 50-talisterna är den rödaste generationen och, ja, redan som 15-åring demonstrerade jag mot Vietnamkriget och lyssnade på progg, men samtidigt levde rocken vid sidan om och visst var jag med på ett hörn när John Travolta dansade in discon i det svenska folkhemmet. Och sedan kom Ebba Grön 1978 och ställde allt på huvudet för lilla Tobbe.
Framtidsforskaren Peter Majanen har annars hävdat i Aftonbladet att 50-talisterna inte behöver ha så jäkla kul hela tiden. Att vi absolut inte är några hedonister.
Nå ja, nog har jag haft kul och nog har jag periodvis hängett mig åt hedonism.
Jag är inte mycket för generaliseringar och att bunta ihop människor, men jag förstår att det kan vara ett nödvändigt grepp om man ska teckna en bild av exempelvis 50-talister.
Sant är att vi 50-talister tjänar mer och sparar mer än genomsnittssvensken. Men är vi verkligen mindre optimistiska och mer inåtvända och kan man som Majanen slå fast följande ledord för 50-talisterna; politisk korrekt, kommunikativ, egocentrisk, ekonomisk och försiktig.
För egen del får jag svara ja på de två förstnämnda, nja på egocentrisk (det är väl annars alla mer eller mindre), men nej på ekonomisk och försiktig. Det säger å andra sidan inte ett skit om mina generationskamrater. Vi var och är olika.
Visst går en del att bevisa med statistik och enkäter, men min slutsats blir att vi är individer, lika på vissa sätt, men också olika. Du kan jämföra med flyktingar, som vi ofta klumpar ihop i grupp och glömmer att det handlar om individer.
Men drömmen om något bättre delar de i och för sig med oss 50-talister.