Lufttryckets och värmens inverkan på fisket blev tydligt när jag för någon dryg vecka sedan besökte stugan i Arjeplog. Det var tryckande värme, mycket kvavt och åskan låg på lur. Eftersom värmeböljan pågått under en längre tid och värmt upp både luft och vatten, var aktiviteten låg, inte enbart bland oss människor utan även bland fiskarna. Efter ett par nätters fiske utan att ha fått något annat än småfisk lade jag fisket på hyllan och istället ägnade mig istället åt mitt barnbarn, min fru, våra gäster och snickerier. Min syster, boende i Stockholm, visade sig dock vara en enträgen sportfiskare. Men trots att hon slet hårt och hade rätta betena på kastspöet, var dött i strömmen. Stendött.
Sista natten hände dock någonting. Det förlösande regnet kom. Visserligen handlade det om korta skurar, men de var rejäla och återkom regelbundet under hela natten, vilket gjorde gott. Det var precis som att naturen hållit andan i veckor och när regnet kom äntligen fick släppta ut allt luft. Regnet var inte bara befriande för oss på land utan också för fiskarna. Redan efter någon timmes fisk högg en öring på drygt två kilo på min favoritfluga, den för fiskarna förföriska Countrybob. Inte lång efter högg ytterligare en fisk efter flugan. Den fisken satt dock aldrig fast ordentlig. När jag sen återvände till huvudströmmen mötte jag av ett jubel. Det var Crille, tidigare datanörd, men numera passionerade flugfiskare, som även han fått en fin öring. Han största någonsin för övrigt.
Väl hemkommer berättade min svåger att en släkting till honom varit på öringsfiske samma natt i en sjö och haft ett riktigt drömfiske. Vad har vi då lärt oss av detta. Jo, att värme inte enbart är av godo och att regn inte enbart är att ondo. Och framför allt, att ett omslag i väderleken efter en längre period av samma väder, nästan alltid väcker liv i fiskarna. Utnyttja detta faktum.
Under en av mina fiskevandringar runt stugön väcks min ilska till liv. Och det är det där förbannade kraftverket som ännu en gång upprör mig. När jag vadar i älven blir jag nämligen smärtsamt medveten om vad låg vattenföring i kombination med långvarig värme, som det varit hela sommaren, kan innebära för strömmarna. Det långsamma flödet gör att växtligheten frodas i vattnet och det gröna förhatliga slemmet sprider sig allt mer och finns nu nästan överallt i de grunda och lugna partierna. Det i sin tur innebär att vattnet blir allt sämre syresatt, vilket är förödande för fiskarna, eftersom de precis som vi människor är beroende av syret för att överleva. Det enda sättet att få bukt med växtligheten i vattnet är genom rejäla genomsköljningar som spolar bort växterna. Och eftersom Arjeplogsströmmarna är reglerade och därmed inte nämnvärt påverkas av naturliga fenomen som vårflod och intensivt regn är ökat vattenflöde via dammarna enda möjligheten som står till bud. En möjlighet som försvinner i och med kraftverket tar allt överskottsvatten i princip hela året.
Nu är det inte länge så går jag på en efterlängtad semester, som kommer att gå i fisket och naturens tecken. På programmet står, förutom det obligatoriska fisket i strömmarna och Laisan, ett par turer till fjälls. Jag har bland annat planerat att vandra ensam några dagar i fjällen, och ska då söka mig till ett område jag aldrig tidigare varit till. Min dröm har länge varit att fånga röding på fluga i strömmande vatten och i de här trakterna finns några intressanta vatten som förhoppningsvis håller ett bestånd av röding. Och så inte är fallet finns också ett gäng sjöar i närheten som jag vet håller röding.
Skitfiske på er!