Varför finns ingen aperol i Södra hamn?

En svindyr räkmacka och en utsikt leder Simon Olofsson till att fundera över varför det inte finns några serveringar längs Södra hamn och Strömsundskanalen.

Trots det vackra läget finns inga serveringar längs Strömsundskanalen. Simon Olofsson funderar på varför några av Piteås bästa lägen inte nyttjas av restaurangnäringen. (Arkivbild)

Trots det vackra läget finns inga serveringar längs Strömsundskanalen. Simon Olofsson funderar på varför några av Piteås bästa lägen inte nyttjas av restaurangnäringen. (Arkivbild)

Foto: Jens Ökvist

Krönika2024-08-10 12:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Ett möte har fört mig till kajen där jag, sittande i strålande solsken, inmundigar en räkmacka till norgepris. Det är en kanondag i Piteå. Sommarvärme, inte ett moln på himlen. Framför mig ringlar Södra hamn i lugnan ro mot kanalen, hela stråket badande i det solsken som kommer att ligga på hela eftermiddagen och hela kvällen. Och det slår mig: hur i hela friden kan jag inte sitta där i kväll och ta en drink?

För så är det. Piteås två bästa lägen - Badhusparken och Södra hamn - saknar uteserveringar. Inte en restaurang, inte en bar och inte ett kafé, med undantag för campingen på Västra kajen och det etablissemang som tack vare sommarens uppmärksammade kontraktsbråk hållit stängt hela säsongen. Jag minns hur jag 2018 spenderade sommaren i Genève med att dricka aperol spritz på Genèvesjöns stadsnära stränder. Vackra kvällar, kvällar att minnas. Pengar spenderade vi också. Vyer och överpriser är som bekant synonymer. Men inte i Södra hamn i Piteå. Där finns ingen aperol att köpa, inte heller mat eller vin eller kaffe eller glass. Varför är det så? Hur kan en stad som Piteå låta sina strandstråk och sin vackra kanal förslösas på detta vis?

Nu kan ju någon invända att det ju är fint i Södra hamn och Badhusparken just för att ingenting där finns att köpa. De är promenadstråk. Grönområden. Kanske exempel på platser där något fortsatt är gratis? Områden frälsta från kommersens mördande rov? En frihetlig symbolhandling till ära för hundägare och joggare? Ett Piteås Central Park, en trygg oas för överförfriskade fyllon en sen natt i juli? Eller är det bara en allmän protest, en sån där grej som vi förvisso kan göra själva och just därför helt enkelt skiter i att göra? Eller är det något annat, något i vattnet eller luften, någon djupt inbiten tradition av självplågeri där vi på ren illvilja ska neka oss själva en drink eller en kaffe vid kanalen?

Det må vara hänt, men ändå kan jag inte låta bli att fråga: hur kan det komma sig att Piteå, en självutnämnd sommar- och turiststad, låter sina bästa sommarlägen stå outnyttjade av restaurangnäringen? Skulle det inte vara fint att en sen sommarkväll kunna äta en middag och från Södra hamns stråk se kvällssolen speglas i Sörfjärden? Och skulle det inte bli fina dagar om vi kunde titta på båtar från en servering vid kanalen? Om jag kan dricka aperol spritz vid vattnet i Genève, varför kan jag då inte göra detsamma i Piteå?