. . . och det blev morgon den första dagen efter Valet och människorna steg upp ur sina sängar, klädde sig, fixade frukost, borstade tänderna och begav sig ut i Verkligheten där kaos rådde. Fast det märktes inte. Än.
Den fruktade, förväntade, förhoppade (välj det som passar) jordbävningen kom inte. Men för en stund skälvde jorden till. Utbrottet kom från Sverigedemokraternas valvaka där de hoppades jämfota av upprymdhet. Undra på det. VALU (vallokalundersökningen) tydde på himmelska siffror. Tjugo, tjugofem, trettio procent låg inom räckhåll.
Det blev knappt arton, glädjefnatten dämpades och Jimmie Åkesson tappade rösten när han hyllningstalade till de sina. Något ord om framtida segrar fastnade i halsen. Bad om litet vatten. Det fick han inte, vad jag kunde se. Det borde han hålla dem räkning för. "Jag har släckt ständigt uppblossade bränder ni ställt till med och lotsat er ända hit, men när jag var törstig . . ." unt so weiter.
Nickade till en stund framför tv-apparaten, vaknade och trodde att jag hamnat på Oscarsgalan. Det visade sig vara Kristdemokraternas valvaka där en glittrande glad Ebba Busch Thor kom instormande i vitt till ett jubel vilken scenstjärna som helst kunde avundas. KD-ledaren fullkomligt strålade av energi, sprungen ur judisk kristendom, familjen och kärnkraften. Och precis som en Oscarsvinnare tackade hon mamma och pappa och barnen och sist, men verkligen inte minst, maken. Puss, puss.
Detta var kvällen då alla var vinnare. Även förlorarna. Ulf Kristersson körde Trump-modellen, godkände inget valresultat annat än det som utsåg Alliansen till vinnare. Oavsett vad ska Sveriges nästa statsminister heta Ulf Kristersson. De rödgröna fick flest röster, ett besvärande faktum som Kristersson löste genom att trolla bort dem. Finns inte. Och det som inte finns kan inte regera. Det förstår ju vilken Mensa-medlem som helst. Men de dryga fyrtio procent som röstat på dem är förstås snopna.
Apropå politik. Har just sett en sådan där bild som säger mer än tusen ord. Vid ett bord sitter Jimmie Åkesson och Ulf Kristersson. De skakar hand. Åkesson böjer sig fram, ler och tittar intensivt på Kristersson som vänder ansiktet bort från kameran. "Det är väl ingen som ser det här." Typ. Bredvid M-ledaren sitter en isstod. En sammanbiten Annie Lööf som stirrar rakt fram. "Försvinn!" Typ.
Efter måndagskvällen lär relationen knappast ha förbättrats, då Centern fick lämna över ett mandat till Sverigedemokraterna och det Blå laget blev ännu något mindre än det icke existerande Rödgröna laget. Tills vidare. Hur det verkligen slutar vet vi senast fredag. Då ska alla röster vara räknade och någon gång framöver ska Sverige få en regering. Kanske kunde Löfven och Kristersson statsministra hälften var? Delade turer som inom hemtjänsten.
Vi får väl se hur det går. Vem som tar vem. Får litet julstämning mitt i september. "När var tar sin, så tar jag min och så blir trollet utan."