Jag hör trumpeterna på långt håll och spanar mot skyn. Ser ingenting, men de höga ljuden kommer närmare och plötsligt har jag dem några meter bort. Fyra svanar som flyger bara ett par meter ovanför Piteälvens ännu islagda vatten.
På morgonen sätter jag mig i bilen och kör norrut, mot Finland, och förbannar ganska snart att jag inte bytte till sommardäck. Min tinnitus mår alltid sämre i en bil och med vinterdäck mot barmark blir det en svetslåga. Men det är väder för vårgudar när vi passerar gränsen och styr mot Jultomtens land i Rovaniemi. Här har våren inte hunnit lika långt som i Piteå, men det varmt. Solen värmer, ansiktet hettar och allting smälter. Jag promenerar längs snöiga gångstigar vid Ounasjokis utflöde i Kemi älv. Noterar att i den stan verkar få plocka upp hundbajs.
Jag vilar på en parkbänk, haha, och försöker vara poet. Skriver:
"Ögonblick av förgänglighet, en snökristall som löses upp.
En tår som torkas med handryggen för ingen anledning alls.
Vi fryser bilden och tar sats i reprisen.
Kan vi ändra något, mer än att släta över."
Tar en öl i hotellbaren. Hundarna somnar på mattan. Vid disken står en yngre man med sitt statement på tischan. "I am what I am. Deal with it" står det. Han för sig lite forcerat och bär kanske inte texten så självsäkert som han önskar.
Men inget fel på den programförklaringen. Den är väl tämligen universell, om än onödigt mycket se mig för den jag är och undertexten är väl snarast "jag är bara lite rädd för att inte riktigt få plats".
Övertolkning? Kanske det.
Efter tre dagar har jag noterat att Rovaniemi är en ganska trist och ful stad. Kanske lite hårt, särskilt med tanke på att Alvar Aalto ritade den nya stadsplanen och dessutom förvaltningshuset och teaterbyggnaden.
Att äldre bebyggelse är ovanlig har en given, men trist förklaring. Rovaniemi brändes ned till 90 procent av retirerande tyska trupper hösten 1944 under Lapplandskriget.
På kvällen äter vi middag på restaurang Arctic. Över fyra plus på Tripadvisor och hyfsat dyrt, så det är med viss förväntan vi slår oss ner i den mysiga restaurangen. Vinet är gott, ostbrickan helt okej, men huvudrätten kanske hade platsat på ett gatukök. Lite hårt, men köttbiten är seg och de ugnsbakade grönsakerna har mycket att önska. Såsen räddar upp en del. Kanske har vi otur, men inte värt notan.