Den här våren har jag följt Mästarnas Mästare för första gången och är helt förstummad. Vem hade kunnat tro, att vårt land har lyckats spotta ur sig så många mäktiga idrottsstjärnor? Mest imponerad är jag så klart av kvinnorna.
VM- och OS-medaljer, långa karriärer och idolstatus. Jättar, mästare. Så mycket arbete, slit och svett som ligger bakom deras framgångar. Precis som för männen. Jag häpnas i varje resumé, som programmet visar av varje deltagares gångna karriär.
.
Det enda jag saknar är att någon nämner den stora, feta elefanten i rummet: Kvinnornas hyllningsfilmer visar hur bra de har varit, hur mycket de ha slitit, hur högt upp på pallen de har stått – samtidigt som många av de kvinnliga deltagarna har haft helt andra yrken vid sidan av sina idrottskarriärer. Vad är detta för supermänniskor? Varför tar inte programmet upp det i varje avsnitt?
.
Tänk er Peter Forsberg som mäklare vid sidan av. Jörgen Persson som vaktmästare. Björn Ferry som kassör. För det är precis så det är. Alla guld har kammats hem under tjänstledighet, eller varför inte en semester. Och de som faktiskt har lyckats klara sig endast på sin idrott har tjänat lika mycket på ett år som deras manliga motsvarigheter drar in på en halvtimme.
.
Så sitter ni där och muttrar, att det ju är för att kvinnoidrotten ("kvinnoidrotten!") inte är lika bra. "Så äre barra, den ä it lika bra, he kan du it förneka." Kvinnor springer inte lika fort, de lyfter inte lika tungt, de fintar inte lika bra med bollen och de skjuter inte pucken lika hårt. Som om alla kvinnor har exakt samma gen- och hormonuppsättning.
Men så ibland motbevisar vi er. Vi slår längst i brännbollen, cyklar snabbare, springer längre och lyfter tyngre. Fast då är vi "undantag", någon form av unikum, en kvinna som är lika bra på fotboll som en man! "Hon är faktiskt bra." Aldrig bara en kvinna som är bra på det hon gör, utan alltid med ett förvånat, erkännande "faktiskt".
.
Jag tänker på min gata i stan. Mittemot bodde min bästa vän, grannpojken. Vi sprang över Munksundsvägen fast vi inte fick, hade snöbollskrig och lekte med Barbiehus. Sedan började vi träna fotboll båda två fast i olika lag, för att jag var tjej och han var pojke.
I grannpojkens lag lärde de sig att springa fort, göra tricks och skjuta med vristen.
I mitt lag lekte vi "Under hökens vingar kom".
Grannpojkens lag började skjuta långskott och träna på inkast.
I mitt lag lekte vi "Under hökens vingar kom".
Grannpojkens lag började skjuta straffar och nicka.
I mitt lag lekte vi "Under hökens vingar kom".
Vi fick ju aldrig en chans att ens mäta oss med hans lag. Och sen har alla landets idrottslärare mage att köra "killarna mot tjejerna" under lektionerna. Ursäkta?
.
Sedan tänker jag på det där avsnittet i "Vetenskapens värld" för något år sedan. Hur personer med vagina förut potentiellt var både längre, starkare och större än personer utan – men hur vi genom åratal av sociala regler har gett vaginapersoner mindre och mindre mat, så att vi tillslut har blivit, ja, mindre.
Så fjuttig biologi är, när man tänker på det. Så lättmanipulerat. Och tänk så starka våra påhittade regler är.
.
Små kvinnor, starka män. Vårt samhälle vill kunna rymma kvinnor i fickor, ha dem som prydnad, se på dem i underkläder, låta dem föra människosläktet vidare och ta föräldraledigt tills barnet är 22, beundra deras skönhet och kommentera deras kroppar. Det sista vårt samhälle vill ha är starka, idrottande kvinnor som skjuter bollen hårdare än män. Vad skulle hända därnäst, att vi tjänade lika mycket? Blev presidenter? Inte blev våldtagna? Nej, vet ni vad. Någon ordning måste det vara på könsmaktsordningen!
Det är dags att vi tar, och får, platsen nu. Vi har så jävla mycket att ta igen. Så många miljoner att tjäna, fickor att spränga, VM-medaljer att ta och näsor att knäppa på. Utan ett "faktiskt".
.
Idiotsaker som aldrig ändras
1. Det var olagligt för kvinnor att medverka i Vasaloppet fram till 1981. Det är alltså 80-talet vi pratar om, efter feministiska revolutioner och allt var det innebär. Orsak?
.
2. I hockey som utövas av kvinnor får man inte tacklas. Orsak?
.
3. Många kvinnor som föder barn och sedan återvänder till idrotten, förlorar oftast sina sponsorer. Någon som ens märker när män som idrottar blir föräldrar? Orsak?
.
4. Vad har kvinnorna egentligen för kläder i friidrott, volleyboll och tennis? Vad har männen för kläder i samma idrotter? Orsak?
.
5. Se över din nyhetskanal, även den här tidningen. Hur stort uppslag får damerna jämfört med herrarna? Hur skrivs det om kvinnliga idrottare och hur pratas det om manliga? Hur pratar din omgivning om kvinnor som idrottar och hur pratar de om männen? Börja där och börja kravställ, så kanske vi kan förändra punkterna ovan någon himla gång.