Vilka snygga nya sedlar vi ska få. Särskilt den nya valören, 200, fångar mitt intresse. Baksidan med karga raukar och så framsidan med demonregissören Ingmar Bergman. I bakgrunden en scen från "Det sjunde inseglet", en film som jag för övrigt var mycket rädd för som liten. Självklart den klassiska scenen när riddare Antonius Block (Max von Sydow) spelar schack med Döden (Bengt Ekerot).
"Vem är du?"
"Jag är döden."
"Kommer du för att hämta mig?"
"Jag har redan länge gått vid din sida."
Ett odödligt, hm, replikskifte.
Noterar att svenska folkets förtroende för det snurriga kungahuset är rekordlågt och det kanske inte är så förvånande. Här har inga blad vänts. Kungahus hör för övrigt hemma i fantasysagor.
Det har kanske inte med det att göra, men samtliga nya sedlar saknar hur som helst bilder på kungligheter. Det glädjer en gammal republikan.
Googlar fram svenska sedlar genom tiderna och får en liten aha-upplevelse när jag ser den blåaktiga tian från 60-talet. Jag har alltid undrat vad figuren på baksidan föreställer och förklaringen är att det är ett motiv från svensk natur, typ norrsken. Konstnärlig frihet.
På framsidan är gamla kungen, Gustav VI Adolf, avbildad och det är hans nuna som ger mig aha-upplevelsen. Eller är det den blåakiga tonen?
Det är en vintermorgon 1967 och jag är på väg till skolan. Jag vet, gäsp, intresseklubben anmäler sig. Hur som helst, plötsligt ser jag kungen i snön. Inte bokstavligt, men i alla fall. Där ligger han blåfrusen och jag petar loss honom.
Det är en tia, en hel tia, och jag springer upphetsat till skolgården där jag för en stund är föremål för allas intresse. På lektionen visar jag fyndet för fröken ( vi sa så då) som ger mig rådet att efter skolan skyndsamt lämna in sedeln till polisen.
Vilket också sker, men ingen ägare hör av sig och efter några månader får jag behålla tian.
Vad jag gjorde för den?
Köpte mellanöl och cigg. Nej, jag skojar. Nioåringar brukar inte nyttja den typen av stimulantia ens i Gällivare.
I dag skulle man kanske inte lämna in en tia till polisen, men 1967 hade en tia ett annat värde. I dag motsvarar det runt 85 kronor.
Jag brukade berätta det här som en sedelärande historia för mina barn när de var små. De himlade väl lite med ögonen inför ännu en berättelse från stenåldern, men min poäng var att ärlighet är att föredra.
Det kanske inte är en dödssynd att stjäla, men dålig karma enligt mitt sätt att se det.
Eller som något ljushuvud tolkade bibelns budord:
"Du skall icke stjäla mer än du orkar bära."
Hundarna stjäl friskt av varandra. Även om man ger dem identiska tuggben så ska det norpas av varandra. Det leder till liv och kiv. Det är som syskon som bråkar. Jag hade den, nej, jag.
Lilla Daisy, eller Dagny som jag börjat kalla henne, har hamnat i en slags spökålder. Här om dagen skojade jag som jag en gång gjorde med barnen. Höjde armarna och väste "Buh, nu kommer trollet".
Barnen kiknade av skräckblandad förtjusning och ropade upphetsat "Igen, igen", men den lilla hundvalpen gömde sig kvickt under soffan. Husse fick trösta medan Polly skakade på huvudet åt den lilla räddharen. Skäggdvärgen fortsatte lugnt att sova.