Det är en regnig och kallblåsig morgon i Piteå när vi äntrar bussen till Umeå. Canned Heats gamla dänga "On the road again" går på repeat i skallen och jag tänker att det nog löser sig med den här envetna rethostan som sitter kvar efter en trist sommarförkylning.
Från Umeå är tanken att vi ska åka dagtåg, första klass, till Stockholm med SJ, SJ gamle vän. Kanske minns du Stefan Demerts gamla klagovisa. Hur som helst, tåg blir det inte. Systemfel är budskapet och jag bara hallå.
Jag är ingen återkommande tågresenär, men har som de flesta andra läst om återkommande problem i den svenska tågtrafiken. Är det inte systemfel som i det här fallet så är det urspårade tåg och stora brister i underhållet. Att åka norrifrån är som att sitta med Svarte Petter på hand från start.
Hur som helst, det blir buss igen. Till Sundsvall. Trist, men vi håller humöret uppe. Det är ju semester och varför ha bråttom. I Sundsvall får vi äntligen stiga på tåget, om än kraftigt försenade. Eftersom förseningen är mer än två timmar får vi tillbaka halva biljettpriset, pengar som SJ betalar ut omgående. Plus i kanten för det.
I Stockholm myllrar det av människor. Vi är alla turister i tillvaron. Kollar in Nordiska museets omtalade utställning "Nordbor" och visst är det intressant.
På Karlaplan är det loppis, ungefär tio gånger så många stånd som när vi loppar i Badhusparken hemmavid.
När vi ska åka vidare med tåg till Malmö är det inte utan viss oro. Sist jag gjorde samma resa blev vi stående i timmar utanför Linköping, men den här gången går allt som på räls.
I Paris pågår OS och vi ser när Truls tar sig fram till final och på köpet blir något av folkhjälte. Mer vana idrottshjältar är förstås Sarah Sjöström som tar dubbla guld och Mondo Duplantis som kröner sitt högst väntade guld med ett nytt världsrekord.
Missade invigningen som, enligt alla som såg, klassas som spektakulär. Högerkristna gör gemensam sak med Irans ayatollah och Erdogan, alltid denna Erdogan. De tror sig ha sett någon form av Jesus och nattvarden, men har inte fattat att det är vinguden Dionysos som gestaltas.
De förstår inte att allt är en hyllning till grekernas olympiska lekar som inleddes långt innan någon Jesus ens var påtänkt. Men vem är förvånad. Jag drog till Wallanders Ystad. En förtjusande liten stadskärna och ett kallt, men uppfriskande havsbad.