Årstiderna växlade visst på en femöring. Från en strålande höstdag i lördags till full snöstorm dagen därpå. Det är snabba vändningar, man hänger knappt med. Ena dagen är det höst, nästa är det vinter.
Snö är fortfarande mitt favoritord i svenskan, men jag gillar inte när den smälter. Snö ska vara som älvdamm, något glittrande, magiskt och kallt. All världens magi finns inristad i en snökristall. När den smälter bryts förtrollningen, sagan tar slut. Smältande snö är ett bevis så gott som något på livets diskbänksrealism. Insätt här valfri situation som exempel, det funkar på allt, från biologi till kärlek. När symmetrin bryter ihop lämnas vi med en blötbrun sörja som förstör våra skor.
Nåväl, ny vecka nya tag. Det vankas ödesdagar för Brexit-förhandlingarna. Om inga mirakulösa genombrott görs nu går vi mot en avtalslös Brexit vid årsskiftet. Covid-19 har naturligtvis stulit allt rampljus. Hotet om ett avtalslöst utträde ur EU bevärdigas knappt längre med en notis. Ändå är detta en av vår tids största politiska experiment, och jag tror vi alla bör hålla andan i halsen.
Covid-19 ja. Pandemin rasar vidare och är nu tillbaka med full kraft i Europa. Om det var någon som hoppades på att detta skulle lätta i höst så är dessa förhoppningar grusade. Några större förändringar i dödlighet ser vi inte ännu, men vi har däremot sprängt smiddspridningstaket och just nu registreras runt 400 000 nya fall om dagen globalt. Det ser ut att bli en lång vinter, och jag tror inte att jag är den ende som börjar känna av en nedbrytande melankoli och klaustrofobi. Oaktat om vi drabbas direkt eller indirekt blir de ständiga påminnelserna om en värld i kris jobbiga att ta till oss. Nu vankas nya nedstängningar i Europa, och som en parafras på ett grannlaga historiskt citat känns det som att deras sak också är vår.
Pandemin har gjort det sociala livet till något negativt. Det är märkligt hur snabbt det går. Jag ser gamla sketcher med Robert Gustafsson som fejknyser i tv. Inte ok. Såg några klipp från Woodstockfestivalen för någon dag sen. Vilken trängsel. Inte ok. En polis i någon kriminalare snorar på café mitt i natten. Inte ok. Folk kramas på klubbar och fester. Inte ok.
Så mycket av det som varit vackert och mänskligt är nu satt på undantagstillstånd. Vi gör bäst i att minnas i att det är just ett undantag snarare än ett tillstånd. Annars riskerar vintern att bli längre än vi kan stå ut med.