Än är det några veckor kvar, men snart befinner vi oss mellan hägg och syren och för alla elever innebär det sommarlov. Sovmorgnar, kvällsdopp, massor av glass och soft chill. För oss som är föräldrar innebär sommarlovet ytterligare en faktor, något som är lätt att glömma bort innan vi står inför fullbordat faktum: Barn behöver äta lunch även på sommarlovet men då serveras ingen skollunch. Kom ihåg var du läste det först.
Gnäll är ingen ny företeelse. Det ligger i människans natur att gnälla lite till höger och vänster. Det finns människor som gnäller mer än de jublar och så finns det sköna typer som gnäller irriterande lite. Gnällindex fluktuerar beroende på ålder och mognad och det mänskliga gnällandet når sin första kulmen under tonåren. För tonåringen är det mesta svart eller vitt, vilket innebär att dessa halvvuxna barn antingen älskar av hela sitt hjärta eller avskyr väldigt intensivt. Tonåringen saknar dessutom immunitet mot gnällsmitta. Om denna smitta får fäste i en tonårspopulation är det svårt för individen att värja sig och vips blir det gemensamma gnället en sanning.
Att oja sig över skolmaten är inte heller något nytt påfund. Jag gnällde och du gnällde. Måhända för dina barn denna tradition vidare och om det är så att du får ta del av sådan klagan kommer här en rak och väldigt tydlig uppmaning: Tro inte alltid på din avkomma! Jag är ledsen att säga det, men de är inga sanningsapostlar. Visst kan de ibland ha en poäng eller två, men svälj inte allt.
Varje dag serveras 6311 lunchportioner i för- och grundskoleköken runt om i Piteå kommun. Bakom dessa portioner ligger ett gediget arbete för att såväl ekonomi som näringsvärden ska gå ihop. Skolmaten ska grundlägga bra matvanor och den ska i största möjliga utsträckning lagas från grunden. Eleverna kommer regelbundet till tals via elevdemokratiska processer som tydliggör hur barnens bild av vad som är bra skolmat krockar med expertisens dito. När barn och tonåringar får önska blir det nämligen helfabrikat för hela slanten. Kanske beror det på outvecklade smaklökar eller så är det helt enkelt så att helfabrikat är vad som serveras hemma och då blir allt annat konstigt och gnällsmittan slår till.
Hur ser det ut vid middagsbordet där hemma? Står barnen i brygga av tacksamhet över de gastronomiska underverk som serveras? Inte alltid va? Betyder det att det är fel på maten eller betyder det helt enkelt bara att just den maträtten inte kittlar gommen än?
Det finns mycket som är skevt i världen, men skolmaten i Piteå är inte något att gnälla över. Snart väntar dock ett 68 luncher långt sommarlov. Gnäll!