Champagne, vita klänningar, vingliga ben, ett lakan med texten: Idag redlös - imorgon arbetslös, en minneslucka, ett dike, någon annans säng och en bakfylla följd av en fruktansvärd ångest.
Studenten. Om blott en månad är den här och överallt syns en aningen berusade ungdomar med den vita hatten på sned. Det är en dag av glädje, sorg, uppfyllelse och frihet.
Men sen då? Ska man plugga, jobba, leva på mamma eller ska man helt enkelt bara gräva ner sig och stanna där ett tag? Jag har ingen som helst aning och får jag mer panik än vad jag redan har bör jag nog läggas in på psyket.
Man kanske ska plugga. Fast i mitt fall är det väl kört, som att hälla vatten i ett durkslag ungefär.
Resa! Det verkar ju populärt, tågluffa i Europa, båtluffa bland de grekiska öarna eller backpacka i Asien. Upptäcka världen och möta nya människor. Men samtidigt, hur skulle det gå? Jag gruvar mig ju liksom för att gå på Ica en fredagseftermiddag.
Nä, jobba får det nog bli! Men som vadå? Kanske skulle man skaffa sig ett coolt jobb. Typ som bokbindare eller skomakare. Lite hipster så där, det är väl inne nu? Fast samtidigt så vill man ha ett välavlönat jobb. Politiker är nog bra! Så kan jag åka ner till regeringshuset och röra om lite i grytan. Typ ge Beatrice Ask en stylist, klippa svansen på Anders Borg och sedan limma fast den på Reinfeldt.
Skämt åsido så känns framtiden och det här vuxenlivet grejen som ett rätt främmande kapitel. ”Du är ung, lev livet och ta dagen som den kommer” får jag höra av många.
Lev livet. Hur gör man det då? Dricker vin, äter ost och kex för att sedan lägga upp det på Instagram med kommentaren ”onsdagsmys”? Och sen att man ska ta dagen som den kommer är väl inte heller riktigt min grej.
Jag skulle behöva en plan, någonting att gå efter. Jag läste för några veckor sedan att man kan köpa folks facebookprofiler, med vänner och allt. Så om någon där ute skulle kunna göra något liknande fast med sin livsplan så är jag intresserad. Ring mig!