En liten pamflett med rubriken "Den perfekta hustrun" valsar runt i de sociala medierna igen. Det påstås att de goda råden är hämtade från en amerikansk hushållsbok från 60-talet.
Ett par googlesökningar ger vid handen att det rör sig om artiklar publicerade i Houskeeping monthly 1955, men det tänds också varningslampor och antyds att alltihop är fejk. Jag vet inte och det här är mansgrisvarning, men visst låter en del av punkterna angenäma.
Som "Ha middagen färdig", "Städa undan i huset" och "Ha ett vänligt bemötande". Eller varför inte "Gör det bekvämt. Låt honom sjunka ner i en skön fåtölj eller lägga sig i sovrummet. Ha en kall eller varm drink redo, rätta till hans kudde och erbjud dig att ta av honom skorna. Prata med en mjuk och behaglig röst".
Keep on dreaming, man. Nu kommer vi till den krassa hardcoreverkligheten. Ja, det här är sant.
Tre män, jag säger inte vilka, satt och skröt över vilka krav de ställde på sina fruar. Den förste mannen är gift med en kvinna från Luleå. Han krävde att det skulle vara städat och diskat när han kom hem.
Det tog ett par dagar utan att han såg något resultat, men den tredje dagen var det faktiskt diskat och städat.
Den andre mannen är gift med en kvinna från Skellefteå.
Han hade sagt till frun att det var hennes uppgift att sköta all disk, matlagning och städning.
Första dagen såg han inga resultat, men den andra dagen såg han att det blivit lite bättre.
Tredje dagen såg han att huset var välstädat, disken klar och det stod en vällagad middag på bordet.
Den tredje mannen är gift med en kvinna från Piteå.
Han hade gett hustrun tydliga order om att hennes plikter var att städa, diska, klippa gräsmattan, sköta tvätten och se till att varm mat stod på bordet varje dag.
Hur det gick? Vi låter honom berätta själv.
"Den första dagen såg jag ingenting, inte heller den andra dagen, men den tredje dagen hade svullnaden lagt sig så pass att jag kunde se lite med ena ögat. I alla fall tillräckligt för att fixa en macka och fylla diskmaskinen".
Ah, det är tur man har fransyskan.
Det sägs ofta att vi män har så mycket roligare än kvinnor. Att vi är så lekfulla. Att vi gärna tävlar. Nyligen pågick en tävling i toffelbingo på jobbet. Det gällde att med foten skicka iväg toffeln så nära en snusdosa som möjligt.
Kul lek?
Sa jag att inga kvinnor deltog.
Ibland kan leken bli en smula ska vi säga nödig. Observera det här utspelades inte i en sandlåda nära dig. Nej, här talas vi om två medelålders män som skulle bada bastu och dricka ett par pilsner.
"Jag vet, vi kollar vem som kan vänta längst med att pinka" sa den ena.
"Jaa, vilken bra idé", tyckte den andra.
Så där satt två fullvuxna män och hinkade pilsner och blev mer och mer pissnödiga. Sammanbitna och plågade höll de sig. Till sist gav en upp och skyndade till toan.
"Jag ger mig" kved han, men låtsades bara kissa.
Lyckligt ovetande lät den andra vattnet gå och utropade sig triumferat som segrare. Lurad, blåst.
Så, vad var det jag påstod nu igen? Visst var det något om att vi män har så mycket roligare än kvinnor?