Jaa, det var den våren och även om vi är bra på att glömma så undrar jag om inte nyss avslutade maj är den sämsta i mannaminne. Kallt och blåsigt och dessutom nära rekord i regn. Läser att 95 millimeter regn motsvarar 95 liter vatten per kvadratmeter. Inte undra på att gräsmattan är surare än pH-värdet i min oroliga mage.
Men nu är det juni, bara att se framåt. I morgon är det nationaldagen och som den flaggviftande patriot jag är så har jag rest ända till Skåne för att fira.
Skojar, nationaldagen i Sverige är något som makthavarna tvingat på oss och ingenting som vi slår volter över. Vi väntar till midsommarafton med det riktiga firandet.
Det behöver inte vara fel att vara stolt över sitt land och vifta med flaggor, men nationalism är en relativt sentida konstruktion och tyvärr sällan något som för gott med sig. Tvärtom, nationalism är som ett mörkrets spöke som hänger över oss.
Historiskt kan denna kraft i sitt mest otyglade tillstånd frammana hat, våld och krig. Första världskriget kan förvisso ha många förklaringsmodeller, men genom allt löper den ohämmade nationalistiska tråden. Den som säger emot har läst på för dåligt.
Själv är jag tacksam och glad över att ha turen att växa upp i Sverige. Min nationalism inskränker sig till små glädjetjut när Sverige gör bra i från sig i idrottssammanhang. Det känns som en lämplig nivå på inskränktheten.
Nå, om prognosen håller vad den lovar så är det härligt väder i Skåne i dag. Vi ska göra Malmö några dagar och det är väl troligt att det blir en tur över sundet till våra danska grannar.
En gång var danskarna kända som glada och frimodiga, men de senaste åren har de jobbat hårt för att skita ner sig själva. Främlingsfientliga, ja, och med rent rasistiska partier i regeringsställning.
Ernst-Hugo Järegård hade kanske rätt när han från Rikshospitalets tak vrålade "Danskjävlar".
Konstigt nog har inte Danmark någon riktig nationaldag, men idag firar de sin grundlagsdag. Den undertecknades den 5 juni 1849. Även 1953 års konstitution antogs denna dag.
Tydligen är det tradition att politiker denna dag talar om både grundläggande demokratiska principer samt aktuella politiska problem. Finns kanske en del att säga om det.
Dessutom firas Fars dag i Danmark idag.
Men det är klart vi ska över till vackra Köpenhamn och äta smörrebröd på Café Sorgenfri. Ett ställe som jag och min hustru har särskilda minnen från när vi var unga och nykära.
Det är många år sedan jag var dit, så jag googlar Sorgenfri och, ja, det finns än och omdömena pendlar mellan fyra och fem.
Sist jag var där hamnade jag vid samma bord som två bastanta äldre kvinnor som åt smörrebröd som de sköljde ner med öl och snaps. Som avslutning tände de varsin illaluktande cigarill.
Mmm, barn, det var på den tiden man fick röka på restauranger, men inte ens i Danmark, som tidigare gärna häcklade svensk präktighet och regelhysteri, får man röka på restaurang. Det förbjöds 2007.
Den enda riktiga smolken i glädjebägaren på den här Skåneresan är att Malmö FF inte spelar hemmamatch. Får trösta mig, nå ja, med träningsmatch mellan Sverige och Norge på måndag och låta det spritta av patriotism i tårna.