När bubbel-känslan smyger sig på
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Föreställ dig den värsta dagen. Svetten lackar, pulsen är hög och håret står på ända. Du tutar ilsket på biljäveln framför som kör så GRYMT sakta. Reklamen på radion får dig att nästan vilja slå sönder instrumentbrädan och du upplever att allt går emot dig, att den som är där framför dig verkligen har gett sig den på att göra din dag ännu surare (om det nu överhuvudtaget skulle vara möjligt?). Du ångrar att du överhuvudtaget hade hörsel nog att höra väckaren ringa just denna morgon. Gud måste ta mig tusan hata dig i dag.
Exakt samma saker skulle kunna hända i samma följd, men en helt annan dag. Bilen framför dig, (är inte föraren en riktig läckerbit?) kör precis så fort som det är tillåtet och du sjunger glatt med i reklamen på radion. Du känner att du valt helt rätt kläder för dagen och dessutom ska du och arbetskamraterna på after work efter jobbet. Du är inte ens i närheten av att tycka att allt går emot dig, för det tycker ju bara negativa människor, inte sant?
Det där brukar jag fundera över då det händer mig. Det är ju faktiskt inte alls så att allt går emot dig, utan just denna dag hade du kanske bara detta att sätta emot och framför allt en helt fel inställning och då blev upplevelsen så totalt annorlunda. Men det handlar faktiskt just om det. Inställning och dina egna val för dagen.
Ibland kommer den där känslan. Känslan av bubbel. Egentligen vet jag inte vad det är som bubblar, men ut måste det. Uppdämt bubbel. Ofta måste jag gråta en skvätt (av glädje eller sorg), men det skulle lika gärna kunna vara lite ilska eller helt enkelt ett gapskratt som förirrat sig i maggropen. Min syrra skakar alltid på huvudet när jag måste gråta en skvätt (vilket jag gör ofta och med samma naturlighet som andra skrattar), det är SÅ skönt! Sen börjar jag om på noll igen! Supermedicin mot allt! Jag vet att det kanske låter helt sjukt i mångas öron, men det är där det kommer in i bilden, det där om att vara positiv. Om jag inte fick släppa ut mitt uppdämda bubbel skulle jag nog vara värsta "Bitter-Brittan" och välja fel vägar och tankar hela tiden. Ja, jag vet, och alla andra som känner mig, vet att jag har ett grymt temperament, i både positiv och negativ bemärkelse, och visst tusan "neggar" jag också ibland. Men jag vet också att det ibland kan vara nyttigt att för en stund traska runt lite i skiten, för när man kommer upp ur den, då ser man plötsligt på plan och torr mark med helt andra ögon. Ha en riktigt skön helg!
Åse listar 5 bästa sätten att ventilera sina sinnen:
1. Skratta! Hur kul är det inte att bara få riva av ett gapskratt?!
2. Gråt! Det tråkiga rinner ut på kinderna istället för att ta plats inom dig!
3.Träna! Endorfin frisätts och vi blir glada och goa!
4.Prata! Ett snack med grannen eller kollegan om väder och vind kan ibland räcka för att vända en negativ känsla.
5.Umgås med positiva människor! Det smittar.
Kontakta mig på asenordlund@live.se
Ålder: 31 år, aldrig trodde jag det var så skönt att bli över 30!
Familj: Min fina sambo Anders och vår lilla Vilda 2 år.
Bor: I en villa på Svartudden.
Gör: Jobbar som hälsovägledare och gruppträningsansvarig på en friskvårdsanläggning i stan. Annars allt som ger mig energi! Umgås med familjen, läser böcker och är ute!
Så håller jag formen: Just nu med hjälp av alla våra medlemmar! Leder 4-5 klasser i veckan i form av BODYPUMP, spinning, aerobic och lite annat. Dessutom leder jag en underbar seniorgrupp! Får även in minst ett tungt gympass eller löper. Vilar och njuter av lugnet all tid utöver som möjligen finns. Dessutom är äntligen skidsäsongen här!