Gissar att det är vintern och snön som knackar på dörren och lämnar värmen bakom sig. Men inte ska vi prata om väder, inte heller om elaka pandemier och trumpister.
Nää, minns du dansbandet Jigs? Om du inte gör det är du förlåten. Hur som helst hade dansbandet Jigs sin storhetstid på 70-talet med sin, hm, oförglömliga hit "Hallå du gamle indian".
Att Jigs överhuvudtaget nämns i den här texten beror på en helt annan sak. Den 16 juli 1976 i halländska Vinberg fick ett annat betydligt intressantare och bättre band agera pausunderhållning åt just Jigs.
AC/DC!
Bandet släppte nyligen albumet "Power up". Habil rock'n'roll, men långt från mästerverken. Lyssningen väcker lusten att backa bandet och jag väljer att bara lyssna på livealbum. Jag lyssnar på tre och hur jag än vrider och vänder är det inspelningen från Apollo Theatre i Glasgow i april 1978 som träffar hårdast.
De två övriga inspelningarna från 1991 och 2009 är också bra.
Men 1978 är Bon Scott fortfarande vid liv och i mitt tycke har han en nerv och utlevelse som är bättre än det Brian Johnson levererat. Därmed inte sagt att Johnson är dålig och det är han som sjunger på "Back is black" (1980).
I rockvärlden är det förstås så att om du dör ung så får ditt namn lättare legendarstatus. Nu var i och för sig Bon Scott 34 när han kvävdes av sina egna spyor 1980. Inte särskilt oväntat med tanke på hans hejdlösa supande och drogande.
Här kan för övrigt nämnas att Bon Scott i Vinberg 1976 blev bjuden på en snus av Jigs trumpetare Ulf Johansson. Ja, han spydde då också.
AC/DC, nej, det betyder inte Anti Christ/Devil's Child som reaktionära stollar en gång försökte slå i oss. Inte heller finns det dolda budskap om skivorna spelas baklänges. Jaa, det fanns en tid när det pågick hysterisk häxjakt på särskilt hårdrock.
AC/DC står hur som helst för Alterning Current/Direct Current, det vill säga växelström/likström.
Bandet är inte alls djävulens utsända, mer relevant är att AC/DC i sina texter haft en förkärlek för att objektifiera kvinnor och inte utan fog anklagats för sexism. Trots detta är min favoritlåt "Whole lotta Rosie" där bandets hårt svängande rock'n'roll snarare träffar mage än hjärna. En klassiker som måste spelas högt.
Att sedan texten handlar om en kvinna med specifika sexuella färdigheter får man nog tugga i sig om man vill ta del av detta gungande riffparty.