Det var en fredag och jag hade tagit ett par pilsner på krogen med ett par vänner, men strax efter midnatt bröt jag upp och gick hem längs Stockholms gator i det kyliga februarimörkret. Väl hemma slog jag på radion i syfte att varva ner med nattradion. Men någonting var fel. Tung sorgemusik fyllde rummet och en stund senare meddelade en röst att Olof Palme var död. Mördad!
Jag tänkte att det måste var ett skämt, om än i grövsta laget, men ganska snabbt förstod jag att verkligheten överträffade dikten. Jag ringde min pappa. Han låg och sov och hade först svårt att ta in vad jag sa.
Det blev inte mycket sömn den natten och det var med tunga steg jag gick till Posten Stockholm 12 på Fridhemsplan för ett sorteringspass. Stämningen var närmast gravlik och spekulationerna och frågorna många.
Det var ingen hemlighet att Palme var hatad i många kretsar. Muf hade pricktavlor med en hårt karikerad bild av Palme och det spreds mängder av osanna rykten om honom i vida kretsar.
Olof Palme mördades för 30 år sedan klockan 23.21 den 28 februari 1986 i korsningen Sveavägen – Tunnelgatan. Han hade varit på biografen Grand och tittat på "Bröderna Mozart". Efteråt beslöt sig paret Palme att promenera hem till bostaden i Gamla Stan.
Ja, barn, det var på den tiden politiker fortfarande kunde röra sig fritt utan livvakter i Sverige, men den där ödedigra kvällen förändrade den saken. Ja, inte bara det.
Det som sedan hände är en polisiär Jönssonliga. Rikspolischefen Hans Holmér fick för sig att han skulle leda mordutredningen och snällt uttryckt kan konstateras att han inte var någon Sherlock. Holmér hade noll erfarenhet av mordutredningar och bestämde sig tidigt för kurdspåret.
Om erfarna mordutredare haft ansvaret så är jag övertygad om att mordet hade fått sin lösning. I och för sig tror jag att det är polisiärt uppklarat.
Andra som pekades ut var den olycklige 33-åringen (som senare blev mördad i ett svartsjukedrama i USA).
Väldigt många har fastnat för konspirationer. Sydafrikaspåret och polisspåret lever fortfarande och får med ojämna mellanrum nytt bränsle av privatspanare och hemliga vittnen.
Så småningom dömdes narkomanen och våldsverkaren Christer Pettersson i tingsrätten. I vittneskonfrontationen var Lisbeth Palme säker på sin sak och det fanns andra spår som ledde mot hans person. Men i hovrätten friades Pettersson.
Hittills har 133 personer erkänt mordet, men min uppfattning är att mördaren var den nu döde Christer Pettersson.