Dags för årets julkalender och då vaknar moralisterna, konspiratörerna, haveristerna och de alldeles vanliga humorbefriade.
När SVT lade ut en förhandstitt av "Tusen år till julafton" så råkade (nå ja) det bli 70-talet. Här vankas det sexualupplysning för barn och Olof Wretlings rollfigur säger "Flickor har slidor och pojkar har snoppar. Nu ska vi försöka ta det här mer seriöst då. Snoppen åker in i slidan och det är vad vi vuxna kallar för vuxenskönt". Men helst vill han prata om revolution i Bolivia och gärna ha ett glas vin.
Det är klart att den här ironiska blinkningen till 70-talets frigjordhet och solidaritetspolitik inte kan uppfattas av barn, men desto säkrare är jag på att barn kan skratta åt snoppar och snippor.
Tanken är väl att årets julkalender ska vara en slags barnversion av Erik Haags och Lotta Lundgrens populära "Historieätarna". Hur det lyckas vet jag inte, men oj så tröttsamt det är med humorbefriade moralister. Den 21 december sänds det aktuella avsnittet, så det finns gott om tid att mobilisera och rasa för vuxna moralväktare utan proportioner.
"Sedan när blev det okej att introducera sex för barn? Detta är sjukligt SVT" skriver någon upprört.
Den aktuella förhandstitten har inte bara fått det moralkonservativa blocket att vakna, även de rättshaveristiska konspiratörerna har fått vatten på sin kvarn och tror att det är en vänstervriden SVT-kupp.
"SVT:s våta dröm är väl att alla familjer ska se ut på detta viset. Kollektiv. Sitta och berätta för barn hur bra det är med kommunism och revolutioner etc."
Mmm, det är obeskrivligt roligt med foliehattar som inte ens förstår att det handlar om en ironisk drift av vrångbilden av 70-talet.
Genom åren har julkalendern med ojämna mellanrum vållat rabalder och vi som är vuxna lyfter gärna fram de julkalendrar som vi själva såg som barn. Du vet, avdelning det var bättre förr.
Själv minns jag "Teskedsgumman" från 1967 och i än högre grad "Herkules Jonssons storverk" (1969). Däremot har jag bara svaga minnen av den utskällda "Broster broster" från 1971.
På senare år, när jag fick egna barn, måste "Sunes jul" (1991), "Mysteriet på Greveholm" (1996) och "Pelle Svanslös" (1997) lyftas fram.
Säkert har du egna favoriter, men det krävs nog att du är minst 60 år om du minns den allra första Adventskalendern (ja, den kallades så då) som hette "Titteliture". Själv har jag inte en susning, men på nätet står det att "Serien spelades in i en studio där man byggt upp ett adventshus och bakom varje lucka fanns en gäst eller en gåta. Rollen som Titteliture gjordes av Victoria Kahn. Kalendern började sändas redan den första advent, den 27 november. Den sändes dock inte på onsdagar eftersom dessa var TV-fria".
TV-fria onsdagar, det ni.
Däremot minns jag Victoria Kahn som hade en Svensktoppshit med "Tro´t om ni vill" 1967.
"Jag såg en elefant som red på en gök. Ja, det är nästan sanning" sjöng hon och tro´t om ni vill, men det där med att rida en gök hade ingenting med sex att göra.