Jag heter Moa och är 11 år, och jag rider en gång i veckan på Piteå ridklubb. Där har de just nu tio ponnyer och sju hästar. Alla är valacker. En valack är en hingst (pojkhäst) som man har kastrerat.
Hästarna är verkligen lugna – alla utom två stycken av ponnyerna, Nexus och Alfie. De är ganska spralliga av sig. Alfie vill att allt ska gå fort och han vill inte gärna gå runt ridhuset i en gångart som kallas skritt. I alla fall inte under våra ridlektioner.
En av de lugnaste ponnyerna är Dyrkegårdens Silhouet, eller Sillen som han kallas. Han är lugn och mycket bra häst för nybörjare som inte är så vana vid hästar.
När jag började rida på Piteå ridklubb för ett år sedan fanns det en ponny där som hette Summerday rain, men han tröttnade på att vara ridskolehäst och såldes. Jag kan ju förstå att en del hästar tröttnar på att vara en ridskolehäst, för det är ganska enformigt. Bamse kan vara lite sur i spiltan men är underbar i ridningen.
Jag älskar hästar för att de är roliga att rida och mysiga att pyssla om. Att få umgås med djur tycker jag är helt underbart! Men fast hästar kan vara snälla och mysiga måste man ha respekt för hästen. Tänk dig en liten söt ponny som verkar alldeles ursnäll när en annan håller på med den, och sedan när det är din tur så bockar eller skenar iväg. Det skulle inte vara så himla roligt, eller?
Jag tycker om hästar, men jag har ändå mycket respekt för dem. Min bästa ridkompis heter Fanny vi har mycket roligt när vi är tillsammans i stallet och med hästarna. Min ridlärare, Marie Viklund, förklarar allt så att man förstår och hon har lärt mig att galoppera.