”Jaså, du är född nittiett? Ja, då kommer du inte ihåg mycket av den sommaren. Den var verkligen helt fantastisk. Det var som ... som ett magiskt skimmer över hela landet. Först och främst så var det ju vädret. Herregud, vilket väder vi hade. Men så var det ju fotbollen. VM. Oj oj. Grabbarna. Ravelli. Schwarz. Dahlin. Ingesson. Brolin. Vilken bragd! Nä, det var verkligen en otrolig tid. Riktigt trist att du missade det.”
.
Jag har hört dem så många gånger. Sångerna om sommaren 1994. Själv var jag tre år gammal. Med tjocka lår sprang jag omkring på Bergsgatan i Arvidsjaur och det närmsta jag kom en fotbollsbragd var väl möjligen att jag själv lyckades sparka iväg en utan att trilla baklänges.
Jag var blöjfri sedan ett år tillbaka och hade fått smaka tacos för första gången i mitt liv. Inget av det här minns jag såklart, av uppenbara skäl. Jag missade tyvärr sommaren 1994. Men så kom den äntligen. Revanschen.
.
För bara några dagar sedan säkrade Sveriges herrlandslag en plats i VM-kvartsfinalen efter en seger mot Schweiz. Det känns i luften – något är på väg att hända. Det stora landet i väst har bytts ut till det stora landet i öst. Nya grabbar gräver efter nytt guld. Granen. Toivonen. Lustig. Olsen. Mitt Instagramflöde fylls med bilder på Emil Forsberg som kör upp näven i Krestovskij-stadion. Svenska flaggor i alla format: utkletade på rosiga kinder, vajandes på husfasader, i frisyrer. På landets uteserveringar töms ölsejdlar och fylls på igen till ljudet av sjungande folksamlingar. Utanför lyser solen. Det har varit bra väder. Och vart än jag går hörs surret: ”Det börjar lukta nittifyra.”
.
Nittifyra, nittifyra, nittifyra. Överallt dessa referenser till sommaren nit-ti-fy-ra. Som land är vi så ogenerat jävla sugna på att uppleva något liknande igen. En bragd. En magisk sommar. Det börjar lukta, säger ni. Men var går egentligen gränsen?
När blir en fin sommar en magisk sommar – en sådan som bara fotbolls-VM har patent på? Är det vid en svensk pallplats, eller har sommaren 2018 redan skrivit in sig i historieböckerna – oavsett vad som händer i kvällens match mot England? Jag tror på det sistnämnda. Efter tjugofyra års väntan är vi alldeles för övertaggade på att få uppleva en magisk sommar igen för att låta den här passera.
.
Jag helt säker på att vi redan har varumärkesbyggt sommaren 2018 tillräckligt för att den ska bli ihågkommen som något alldeles speciellt. Efter många mörka inslag i världens nyhetssändningar – vanvettiga presidenter, humanitära kriser, ett stundande val där några dårar som redan har för många platser i riksdagen kanske kommer få ännu fler – är det så tydligt att vi behöver få vila i varandras blå-gula famnar och mötas i en gemenskap en liten stund. Vi behöver en magisk sommar och vi fick 2018.
Och till dig, din stackare, som är född 2015 eller senare. Riktigt trist att du missade det här.