Det är ju ingen nyhet att jag är världens nörd. Jag har suttit timmar utanför artistingångar, radiostationer, konserter, i hopp om att jag kanske ska få träffa mina idoler. Jag spenderar pengar på merch, på musik, dv, böcker - jag lovar, det är allt jag köper, jag äger knappt några kläder - biljetter och resor. Jag kan inte ens räkna upp hur många gånger en tv-serie eller bok har fått mig att gråta hysteriskt eller hur många timmar jag har slösat på internet med mina vänner som är minst lika besatta.
Men på senare tid så har jag varit helt redo att bara skita i allt. För ibland så önskar jag att jag kunde vara normal, att jag inte såg alla dessa tv-serier, att jag inte spenderade alla mina pengar på böcker och att alla mina vänner kunde bo här och inte på andra sidan jorden. Det kändes som att jag älskade allt så mycket, så till slut så blev det nästan för mycket och det var helt plötsligt inte värt det längre.
Jag var fast i den här tankegången då jag satte mig på bussen ner till Stockholm. Väl på Arlanda så blev jag lite mer peppad, dels för att jag älskar att resa och dels för min systers skull som äntligen skulle få träffa dom. Det var inte förrän jag stod i kön till signeringen och såg Team Starkid komma gående som jag insåg hur värt det faktiskt var.
Dom ger så mycket till oss, till mig, dagligen. Musik, musikaler, tv-serier - you name it. Dom gör och ger så mycket till oss och att få chansen att träffa dom och ge tillbaka? Det gjorde allt.
Att vara så passionerad av något, någon - oavsett vad det är - kan vara tröttsamt. Man kan fort bli less. Men när jag stod där och pratade med de människor som jag beundrar något så ofantligt mycket så var det som om mitt batteri laddades om.
Jag vet hur det låter och jag vet att jag har försökt förklara det förut, men det finns bokstavligen ingenting bättre. Det var en extrem lättnad att få åka. Ring*Con 2012 var en otrolig upplevelse, så pass bra att jag inte kan komma ihåg något av det dåliga som hände. Det bästa, bortsett från att jag fick prata med alla underbara människor från Team Starkid, var att jag vet nu att de spenderar minst lika många timmar med att skapa det vi älskar så mycket och att de uppskattar hur dedikerade vi är. Ring*Con gav mig tillbaka min glöd, så att säga, och om jag skulle tappa den igen, så åker jag bara tillbaka nästa år!