Det är mycket ovanliga tider, säger riksbankschefen och blickar allvarligt mot allmogen bakom runda metallbågade glasögon. Att likna en uggla är inne, ty ugglor ser kloka ut och även en riksbankschef vill hålla sig med attityd. Å andra sidan har han nog alltid haft runda glasögon. Här var han före sin tid.
Ingves diagnos över den pågående tiden ges sedan Riksbanken åter sänkt reporäntan med en kvarting. Ingves kämpar på för att med minus åstadkomma plus i inflation, men det vill sig inte. "Jag kan inte ändra på världen", säger han ödmjukt.
Några som lyckats bättre med sitt mål är bankerna. De blickar inte ut över världen, de är mer introverta, ser till sitt eget bästa. Den där reporäntan, som Ingves sänkt en bra bit under korkmattan, styr räntan på lånen bankerna ger till medborgarna för att de ska kunna förverkliga drömmen om ett eget hus med täppa till. Och visst är räntan låg, men alls icke i närheten av minus. I själva verket har bankernas vinst på bolån aldrig varit så hög som nu på tretton år.
Förklaringen som ges är att bankerna är pressade av politiska beslut och när det är minusränta måste de dessutom betala Riksbanken för att få förvara slantarna där över natten. Voj, voj.
Varför miljarderna inte får sova hemma i banken vet jag inte. Kanske får dom inte plats i bankvalvet därför att någon kreativ chef inrett det till kontor för en egen liten verksamhet vid sidan om. Baka bullar eller sälja fastigheter till exempel. Då är det jättebra att ha tillgång till en bank.
Avgiften till Riksbanken måste ju finansieras och vem är bättre skickad till det än låntagarna som ändå ska betala ränta och vem märker att den där avgiften bakats in? Ingen och det man inte vet, mår man inte illa av. Så är det. Resonerar direktionen och tar sig en bonus till kaffet.
Det är fler som vill testa den där matematiska kullerbyttan att göra minus till plus. Av omtanke om flyktingar och outbildade inhemskingar vill det så kallade näringslivet och borgerligheten sänka lägstalönerna med 25 procent. Säg ja, eller vi lagstiftar, utropar en stridslysten centerledare, ivrigt påhejad av Svenskt Näringslivs vd Carola Lemne.
Leif Östling, tillträdande ordförande för Svenskt Näringsliv, tror inte på rea på arbetskraft. Han säger nej till lagstiftning om sänkta löner. Finns i hans DNA rester av en gammal SSU-are? Om Östlings nej, påpekar vd Lemne att han inte tillträtt ännu. Hur ska det tolkas? Håll med, håll käft eller sök ett annat jobb?
Hur vore det att istället ta från högsta lönerna och ge till de lägsta? Då kunde minus bli plus och sätta fart på AB Moder Sveas affärer. Litet dopade lägsta löner kunde göra susen. Det är inte kris i ekonomin, det är obalans. Därför, käre riksbankschef, blir det ingen fart på inflationen hur mycket du än sänker räntan.