När min syster var liten hamnade hon i en karusell av matvägran. Det gick så långt att pappa tog med henne till en läkare. Det här var i början av 60-talet och efter undersökning gav läkaren rådet att ge flickan ett ordentligt kok stryk så skulle det nog lösa sig med ätandet.
Det var ett uselt råd redan då och i dag är det knappast aktuellt eftersom barnaga är förbjudet i Sverige sedan 1979. Läkarens märkliga lösning på min systers matproblem måste givetvis sättas in i en historiskt kontext, men kanske kan det i någon mening illlustrera hur de läkarvetenskapliga råden förändras över tid.
Låt mig ta ett något mer närliggande exempel. 1990 dog 146 barn av det som brukar kallas plötslig spädbarnsdöd (sudden infant death syndrome; SIDS). Under flera år dog det över 100 barn på grund av detta.
De senaste åren har bara ett 20-tal dödsfall inträffat varje år.
En starkt bidragande orsak till denna remarkabla förändring är att nyblivna föräldrar numera får helt nya råd för hur och var bebisarna ska sova.
På 80-talet var det vanligt att rekommendationen var att barn ska sova på mage. Rådet var välmenat eftersom tanken var att därmed skulle inga barn kunna kvävas av sitt eget kräks.
Numera vet läkarvetenskapen att barn sover säkrast på rygg och att de helst ska sova i egen säng och inte för varmt. Barnhälsovårdsöverläkaren Per Möllborg presenterade nyligen en avhandling där han slår fast att ”Det finns potential att rädda ytterligare liv om färre sover på mage eller läggs på sidan, om antalet mödrar som röker under graviditeten minskar och om spädbarn under de tre första månaderna sover i egen säng i föräldrarnas sovrum”.
Det är alltså ingen särskilt långsökt tanke att påstå att hundratals bebisar hade kunnat överleva om man redan för 25-30 år sedan hade förstått detta.
Om vi går betydligt längre tillbaka i tiden så är det lätt att skaka på huvudet åt dåtidens läkarkunskaper. Fantasin hade inga gränser. Självfallet var det manliga läkare som ”kom på” att orgasm är botemedlet mot kvinnlig hysteri.
Orgasm är förvisso skönt och avslappnande, men knappast boten för psykiskt illamående. På 1800-talet gick behandlingen till så att läkaren smorde in med olja och masserade kvinnans könsorgan.
Behandlingen var tidskrävande och läkare klagade över ömma handleder och således välkomnades den elektriska vibratorn som lanserades på 1880-talet av den brittiska läkaren Joseph Mortimer Granville.
Först på 1950-talet övergavs diagnosen ”hysteri” för kvinnor och det där med vibrator handlar väl numera mest om hjälp till självhjälp.
Vad man förr gjorde med hysteriska män framgår dessvärre inte av historien.