Män i min ålder ska vara försiktig med sötsaker. Det är som om alla småkakor och lösgodis samlas i en ring runt midjan.
Jag kan vara rätt ståndaktig, men får väl klassa mig som periodare. En kväll låg jag och läste kakrecept. Bilderna var som pornografi och till sist orkade jag inte stå emot. Nu skulle det bakas jitterbuggare.
Jag har inte inte ätit jitterbuggare sedan barndomen och var inte riktigt klar över hur de smakade, men receptet gav en vink om att det skulle bli sött. Väldigt sött.
Så jag bakade och jag åt så jag nästan skämdes. Och jag kommer aldrig mer att baka denna söta småkaka.
Så när små häxor och kakmonster knackar på dörren i kväll så ska jag säga "bus". Jag vill ha bus!
Gissar att de små liven får en rejäl chock. Eller har de förberett sig? Kanske har de en färdig lista med sattyg.
Den sista oktober i dag och därmed är min nyktra månad över. Ja, jag körde Sober October och det var helt sanningsenligt inga som helst problem. Nykter november? Rena barnleken, men det får väl vara nån måtta på renlevnaden.
Country-Bob som parallellt kört 6:1-metoden med nyktra torsdagar har varit mäkta upprörd. Och full!
Det är alltid intressant (eller möjligen förvirrande) att vara nykter bland fulla människor. Här kan vi verkligen tala om att nyktra är från Venus och fulla från Mars. Man pratar inte samma språk eller i vart fall inte på samma sätt.
Jag läste att den ultimata promillenivån (dock inte när man kör bil) ligger på 0,6. Då är vi som snyggast, smartast, snällast och bäst. Sedan går det bara utför. Vi blir dummare och dummare. Påstridiga och aggresiva sanningssägare som sluddrande upprepar oss själva. Det spelar möjligen mindre roll om alla beter sig likadant, men om du är nykter. Nä, fy fan, då är det till och med bättre att gå hem och proppa i sig söta jitterbuggare tills man bulemikerspyr i toan.
Om jag var lite klurigare skulle jag uppfinna ett piller som gjorde oss 0,6:iga en hel kväll. Tänk, men bara tänk, vad rik jag skulle bli. Och tänk vad alla skulle må bra.
Hemma har det varit ett par kaosdagar. Fransyskan har varit risig i kistan (nej, hon har inte ätit jitterbuggare) och rännskitit varannan timme dag som natt. Jag säger bara att det gäller att hinna ut då.
Sedan hände det värsta som kunde hända (ja, efter krig, mord och en del annat); de sex valparna blev också lösa i magen. I tre dagar sprutlackerade de köket och om jag i ett tidigare kåseri skojade om att vada i bajs så har det varit allvar nu.
Hur ett så litet sött knyte kan ha så mycket bajs i sig övergår mitt förstånd. Man kan tro att de är uppfödda på raketbränsle när de knystar sig blå och skickar i väg bruna strålar gott och väl en halvmeter.
Med ett ljudligt läte träffar en stråle den vita (ja, inte nu längre) frysboxen. En annan prickskjuter rakt på väggkontakten och jag vet inte riktigt om man vågar ladda mobilen i den kontakten.
Men nu har det lugnat sig och de närmaste dagarna ska sötnosarna få nya hem. Men vi håller tyst om det här med bajset, va?