Du har ett jobb. Säg det igen. Du har ett jobb.
Du har ett kreativt och ganska fritt jobb. Säg det igen. Du har ett kreativt och ganska fritt jobb.
Du har en hyfsad lön. Säg det igen. Du har en hyfsad lön.
Du kunde ha haft ett skitjobb. Säg det igen. Du kunde ha haft ett skitjobb.
Ja, det finns monotona, slitsamma och själsdödande jobb med pissdålig lön.
Du kunde ha varit arbetslös och utförsäkrad. Säg det igen. Du kunde ha varit arbetslös och utförsäkrad.
Du kunde ha varit sjuk och utan ersättning. Säg det igen. Du kunde ha varit sjuk och utan ersättning.
Du kunde ha stått med mössan i hand i förhoppning om socialbidrag. Säg det igen. Du kunde ha stått med mössan i hand i förhoppning om socialbidrag.
Förödmjukad, tillintgjord och förlorad.
Jag har ett jobb, ett kreativt jobb och lönen är trots allt hyfsad, om än man sällan är nöjd med det sistnämnda.
Och jag är frisk. Bara en sån sak. Att få vara frisk. Det kan förvisso ändras snabbt, men just nu har jag hälsan.
Alltså borde jag vara nöjd. Jag borde bita ihop och inse att jag tillhör de priviligierade. Jag borde absolut inte gnälla.
Innerst inne gör jag inte det heller, men jag medger villigt att det nog aldrig tagit emot så mycket att återgå som löneslav (det är vi alla som säljer vårt kunnande och vår tid) efter en lång het semester.
Att hälsan och välmåendet kommer först kan nog alla som är i min ålder hålla med om. Eller det kan väl alla, om än unga människor (som är friska) knappast ägnar hälsan någon större eftertanke. Varför skulle man?
Som ung är man odödlig och livet det bara rullar på. Möjligheterna är oändliga och om äventyret knackar på, ja, då kastar man sig in i det. Varför tveka, varför vänta. När alla tåg har gått finns det inte en chans att springa i kapp.
En ung man jag känner ska åka till USA, till Nevadaöknen för att spela, dj:a och uppleva festivalen Burning man. En del avråder, men det skulle jag aldrig göra. Åk! Ta chansen!
Jag har aldrig varit där, men när jag tittar på filmsnuttar på tuben så inser jag att det vore en happening värd namnet.
Kanske borde jag åka. För gammal? Nänänä, inte alls, vi är inte äldre än vi gör oss. Det som kan hindra oss är hälsan och pengarna.
Pengar! Ska det här landa i något så banalt som pengar?
Ja, det får bli så, nu när vi klarat av vikten av god hälsa.
Om jag hade pengar ( som i den gamla sången) så skulle jag vara fri att välja friheten i stället för ett åtta till fem-jobb.
En del säger att det skulle vara tråkigt att alltid vara ledig. Så tänker inte jag. I hela mitt liv har jag arbetat för brödfödan och det finns ingenting (förutom hälsan) som skulle göra mig på bättre humör än ekonomiskt oberoende. Det finns så mycket jag skulle göra och fylla min frihet med.
Givetvis är jag medveten om att genuin lycka inte har särskilt mycket med pengar att göra, men jag lovar att jag inte ska gnälla om jag blev hyfsat rik.
Tills dess får jag väl jobba på.