Julen blev lugn och fin utan större excesser och jag fick det jag ville i paketen – böcker. Numera tar många del av litteraturen via ljudböcker, men det är inte min grej. Jag föredrar att handfast läsa böcker. En författare som jag läst allt av är historikern Peter Englund och Tomten ger mig "Jag kommer ihåg". Det är en relativt tunn historia som tar ett par timmar att plöja. Eftersom Englund och jag tillhör samma generation så kommer även jag ihåg det mesta som författarens radar upp från företrädesvis 60-talet.
"Jag kommer ihåg" är en roande bagatell, men det som händer är att egna barndomsminnen poppar upp under ett par dagar. Ska vi prata TV så är det High Chaparral tätt följt av Helgonet som personifierar mitt 60-tal. Ett mindre angenämt minne är de halkiga sockiplasten som de flesta mindre barn hade på sig när det vankades gymnastik. Zingo choklad, shit!
Och rädslan för atombomben. Inga som helst jämförelser med Syriens barn, men ett atombombskrig existerade som en hotfull möjlighet. Jag kommer ihåg instruktionerna vi fick i lågstadiet om det som inte fick hända verkligen hände. På frökens kommando kröp vi ihop under bänkarna och höll för ögonen.
Jag kommer också ihåg Vietnamkriget som visade groteska bilder i svenska nyheter. Och jag kommer ihåg Apollo 11 som landade på månen. Många minns än idag namnen på de två astronauterna Neil Armstrong och Buzz Aldrin som beträdde månens yta. Den tredje, Michael Collins, fick aldrig den möjligheten. Collins som var pilot befann sig i omloppsbana runt månen och beskrevs vid det tillfället som "den ensammaste människan på jorden eller någon annanstans".
Det är mycket annat en minns och det blir starten på ett par dagar i nostalgins tecken. På TV ser jag "Året var 1967" och om än jag bara var nio år då så minns jag det mesta. Det blir lite märkligare när jag sträckser "Historieätarna" som bland annat avhandlar 00-talet, 90-talet och 80-talet. Det är så nära i tiden och jag har sällan gjort några reflektioner över maten, kläderna, frisyrerna och den tekniska utvecklingen. Har vi inte alltid haft datorer, internet och smarta telefoner? Nää!
Det är onekligen en del smått groteska saker som väcks till liv och lägger man till 80-talets musik så är det väldigt mycket som inte känns alldeles bekvämt.
Utöver detta ser jag de två första delarna av BBC-serien om hur kristendomen historiskt har förhållit sig till sex, äktenskap och kön. Det är en på många sätt skrämmande bild som tecknas. Tack och lov är kyrkans makt bruten och det land jag lever i sekulariserat.
Återstår att önska dig ett Gott Nytt År, men det där med gott känns väl inte alldeles troligt.