Att skriva en lördagskrönika och få in Borne Gebing i rubriken har länge varit ett av mina stora livsmål.
Borne Gebing, smaka på det namnet, ett av Piteås tre absolut starkaste namn.
Ett namn med internationell slagkraft.
En del av er som läser känner såklart Borne. Rätt många har såklart hört namnet. För namnet Borne Gebing är ju av karaktären att om man hört det så kommer man ihåg det. Som Sigvard Marjasin, men häftigt.
Borne Gebing är från Blåsmark och nu börjar vi närma oss vad allt detta ska handla om.
Jag är inte särskilt nostalgiskt lagd men det finns två saker som kan göra mig nostalgisk. Det ena är Borne Gebing. Han växte upp tre hus från mig. I gränslandet mellan nya och gamla kvarteret.
Det andra är Piteå Summer Games. Och i helgen är det dags igen.
Kanske är året 1993. Blåsmarks pojklag på sjumanna var med byamått mätt rätt skickliga. Det var ett hopplock av alla gossebarn som fanns i byn. Tre årskullar. Vi var väl nio, tio, elva år. De flesta rätt korta i rocken, men med en superkraft. Borne. Han var färdigväxt, en fullvuxen karl.
Som tacksamt nog ville vara målvakt.
Som tacksamt nog var bra på att vara målvakt.
Ingen spelare gör ett lag och så vidare. Men låt oss vara ärliga, en fullvuxen Borne med rostade skruvdobbar som vaktar ett sjumannamål var något annat. Han räddade mängder, men gjorde också mål. Han rullade ut bollen på foten och klippte till från eget straffområde. En inspark var en målchans.
Borne hade pluspsyke på alla motståndare i pitebygden. Som en 90-talets Sommarskuggan som Bomans och Bergvalls i Storfors, Lindbäck, Lind och Andersson i Böle, och Petter, Öhman och Sunnari i PIF drömde mardrömmar om.
Vi gick till final det året. Men där tog det stopp.
Inte ens Borne kunde stå emot ryska superdrillade Niva.
Livet gick vidare, men minnet är kvar.
Vad det finaste Piteå har?
Dygnet-runt-öppen återvinningscentral? Euskefeurat?
Piteå Summer Games vinner.
Årets bästa helg. Så många gamla minnen. Så många nya som skapas.
Piteå Summer Games är en som modern minnesfabrik som varje år skapar tusentals härliga minnen som därefter skickas ut i världen.
Matcher. Vinster och förluster. Godis i en skolkorridor. Skrika sig hes i paraden. Discot! En norsk random orkester som spelar blåsinstrument. Mysigt trafikkaos längs Sundsgatan.
Jubel. Tårar. Glädje.
Tack till alla som bidrar till festen. Alla föräldrar som får arbetspass. Alla domare. Alla Bogrens. Alla Piteåbor som öppnar upp sina hem.
Men framför allt tack Kjell-Anders. Tack för alla minnen. Det du gjort så länge, så engagerat, för så många. Tack.
Vila i frid.