I stort sett varenda gång jag kör bil under de mörka timmarna den här årstiden osar svordomarna och irritationen för tätt. Det är uppskattningsvis en av tio som bär reflex eller den där typen av lysande västar. När man ser de där gröna på avstånd är det lätt att tro att man är på väg in mot en kontroll. Det är ändå skönare att känna sig lurad på det viset än knappt upptäcka cyklande och gående människor i trafiken utan vare sig lysen eller reflex.
Så vad gör man då själv under de otaliga motionspromenaderna i novembermörkret eller kvartspatseringen mellan hemmet och PT. Föregår med gott exempel? Nej, jag skulle inte tro det. Tvärtom vandrar man omkring likt en mörkerfläck i det becksvarta. Det har bara varit rena tillfälligheterna de gånger jag haft på mig en sportjacka med insydda reflexer...
Trots att man haft kamrater som mist livet när de blivit påkörda av bilister bakifrån. Hur korkad får man egentligen vara?
Samma fråga är befogad när det gäller mig och många andra angående det här med cykelhjälm. Trots att man haft kamrater och kollegor som mist livet utan hjälm i cykelolyckor så vete sjutton när jag senast hade på mig en av alla de som ligger på vinden och samlar damm.
Förra sommaren var jag på väg med cykel till en surströmmingskväll på Fårön. Plötsligt ringde det i mobiltelefonen i fickan. Jag klämde handbromsen och hade i hastigheten glömt att jag lånat sambons cykel. Bromsen nöp av bara den och bakhjulet stod rakt upp i luften. Det blev en rejäl lufttur för mig och mina dåvarande 120 kilo och jag hann faktiskt tänka;
"Nu bryter jag nacken. Nu dör jag"!
Sekunderna efter jag landat i backen kände jag efter vad som var brutet, men nej...ingenting. Jag hade landat där cykelvägen och gräskanten möts. Sambons cykelkorg var hoptryckt till oigenkännelighet. Själv kom jag undan med skrubbsår och revben som påminde mig dagligen under några veckor om luftfärden och hårda mötet mellan kroppen och cykelstyret. De närmaste veckorna tänkte jag ofta på vilken tur i oturen jag hade.
Men man glömmer snabbt och...
...återigen. Hur korkad får man vara?
Någon cykelhjälm har inte suttit på mitt huvud under det här året heller.
Men nu ska det bli bättring. På mig och - hoppas jag - flera andra också. Reflex under promenader i mörkret och hjälm på när cykeln är med...