Att säga att du inte bryr dig om rätten till integritet för att du inte har något att dölja är som att säga att du inte bryr dig om yttrandefriheten för att du inte har något att säga.
Det är visselblåsaren Edward Snowden som sagt ovanstående, men jag skriver under med skärpa. I alla tider har jag retat mig på ogenomtänkta människor som säger "den som inte har något att dölja ..." när nya integritetskränkande lagar ska införas. Dumskallar är vad de är.
Vi är inne på årets sista dag och det är väl ingen hemlighet att regeringen tävlar med högerpartierna om nya integritetskränkande lagar. Allt i terrorismens namn. Gott nog, kan tyckas, och i ljuset av Säpos märkliga terroristjakt på en uppenbarligen oskyldig asylsökande ung man så skulle en kunna hävda att vi behöver alla små och stora, möjliga och omöjliga lagar som går att fantisera fram. Fast i det nämnda fallet hade det i och för sig räckt för vår säkerhetstjänst att kolla Facebook.
Säkerhetstjänster är en sak och hur vi än vrider och vänder på det så har de emellanåt viktiga funktioner att fylla. Det vore dessutom konstigt om Säpo inte ville ha alla möjliga och omöjliga lagar till sitt förfogande.
Värre är överhettade politikerhjärnor som låter rädslan löpa amok och skriver ihop väldigt integritetskränkande lagtexter. Trojaner i våra datorer? Tja, om vi bodde i Nordkorea skulle väl ingen protestera, men vi är Sverige.
Till saken hör vidare att vi som land nära nog är förskonade från terrorbrott. Därmed inte sagt att vi även framledes kommer att vara det.
Vi lever trots allt i en tid då svenska politiker tycks ha som högsta önskan att få delta i amerikanska krigsäventyr. Eller, nej, den högsta önskan är att få gå med i Nato. Något som knappast lär minska risken för terrorattentat på svensk mark.
Och även om den omhuldade neutralitetspolitiken har gott om fula fläckar så är den ändå att föredra.
Årets sista dag, ja, och landets kolumnister sammanfattar och ett gemensamt mantra verkar vara "vilket jävla år". De två stora återkommande ämnena är flyktingar och terrorister.
Sant är att terrorn kom lite närmare Sverige, om än det är en bit till Paris. Å andra sidan har världen skakats av terror i flera år, men då de flesta terrordåden sker på platser och drabbar människor som ligger långt bort så är det få som bryr sig.
Vi har också tvingats bevittna en märklig piruett när det gäller flyktingar. I ett första skede tävlade svenska politiker i att öppna famnen för världens utsatta, men sedan vände allt. Nu talas det istället om systemkollaps och flyktingkatastrof. I all denna oreda blev regeringen och högerpartierna i princip förlängda SD-armar.
Det pinsamma i kråksången är att det plötsligt är mer synd om oss svenskar än om de flyktingar som tvingats lämna allt bakom sig och fly för sina liv. Hur många barn som dött talar vi helst tyst om. Sådant kan jag skämmas över när vi nu ringer in ett nytt år.
Men vi kan alltid hoppas på ett Gott Nytt År eller i vart fall ett bättre, om än jag inte håller det för särskilt troligt.