Arjeplog har länge legat mig varmt om hjärtat. Efter förra helgen klappar det lite extra hårt. Det inträffade en mindre kris, men det visade sig att det fanns gott om hjälpande händer.
Jag har varken släkt eller anknytning till den stora inlandskommunen med sina oändliga vatten och fjäll, men i snart 25 år har jag gästat Arjeplog varje år. Ibland flera gånger om året. Det som drar är fisket och möjligheterna att på ett smidigt sätt kunna vandra i fjällmiljö.
Förra veckan åkte jag upp till Laisan för fiske och avkoppling. Vi tältade och vädret kanske var lite för bra. Gassande sol, nästan vindstilla och småtrögt fiske. Vi tog upp öring för middag vid eldstaden, men släppte tillbaka resten.
På fredagen beslöt vi att åka in till samhället, eller plassn som det kallas, för fortsatt fiske i Arjeplogsströmmarna. Fiskebilen, en gammal 740, dundrade fram längs grusvägarna, men väl framme var det något som inte stämde. Läckage! En doppad fingertopp skvallrade om glykol. När jag fyllde på rann det rakt genom kylaren.
I ett sånt läge blir det kris en fredagskväll i ett litet samhälle. En ung man på macken gjorde ett försök att hjälpa och ringde runt, men inget hade en beggad kylare till en gammal volvo.
På kvällen satt jag på stugaltanen och ringde den ena arjeplogaren efter den andra. Ingen hade en kylare, men jag fick hela tiden nya tips om eventuella kylarinnehavare. Jag ringde och ringde (nej, inte alla 2 893 kommunmedborgare) och till sist blev det bingo.
"Hur många ska du ha" frågade den unge mannen i andra änden.
Den kylartäta mannen befann sig dock på fest i Arvidsjaur, men skulle hem till plassn under lördagen. Och så blev det. Lördageftermiddag dök han upp och på några minuter hade han skruvat loss den närmast chockerande trasiga kylaren och satt in en bättre begagnad.
Vilken enorm lättnad. Vi riskerade att bli strandsatta, men nu kunde vi åka hem till Piteå som planerat.
"Vad blir jag skyldig" frågade jag.
"Ja, inte vet jag, men får jag en femhundring så är det lugnt" svarade han.
Självfallet! Men jag vill också hylla honom och alla andra som engagerade sig i jakten på en beggad kylare. Jag vill tro att den här hjälpsamheten är universell när det kniper, men i det här fallet är det arjeplogarna som ska lyftas fram.
För några år sedan strejkade för övrigt blinkern på samma bil i Arjeplog. Jag besökte verkstaden och förklarade mitt ärende. Bilmekanikern frågade vart jag skulle.
"Till Laisan" sa jag.
Han betraktade mig med outgrundlig blick och gav mig ett ord på vägen.
"Då klarar du dig utan blinkers, det är bara tre avfarter".
Arjeplog är bäst!