Bollade detta med min begåvade kollega Peter som uppmärksammade mig på den förflyttning som skett. Förr var kriskommunikation ganska enkelt. Journalist ringde och berättade om vilket fel du gjort.
1. Du svarade ödmjukt om att du verkligen tar detta på allvar.
2. Om det blivit fel så berättade du att du gjort fel, och bad ovillkorat om ursäkt.
3. Berättade konstruktivt om vilka åtgärder du vidtagit för att detta inte ska hända igen.
Det var ett rimligt förhållningssätt. Ganska effektivt dessutom. Alla gör vi fel. Det är okej. Och snart är det fredag igen.
Men något har hänt, både globalt och lokalt. Vi jobbar nu med alternativa sanningar och en mycket offensivare taktik.
Northvolt-Peter kallar frågor för ”Dumma frågor”.
Frågan var inte dum.
Matjätten Ica säger i massa annonser att dom minsann inte är en matjätte.
Det är som att Hemmingsmarkare säger att det inte dricks öl i Hemmingsmark. Det dricks.
När Aftonbladet avslöjade snusket på Max på film så berättar Max-Bergfors att bilderna är ”långt långt långt ifrån verkligheten”. Fast vi såg ju nyss film på milkshakes i skurhinkar. Lite verklighet var det allt.
Alla har sin egen verklighet men vi lever och delar samma. Visst inser vi att det är suboptimalt?
Är ju lördag och orkar inte bli för problematiserande och politisk. Vi behöver inte tycka samma. Men jag bryr mig faktiskt inte om den nya attackkommunikationen fungerar i ett enskilt fall. Den bidrar till en polariserande värld och ett oskönare samtalsklimat. En invasion av plagierande minion-Trumps.
Och i en värld av minion-Trumps som dessutom ackompanjeras av selfiefyllda Linkedin-berättelser om allas förträfflighet så finns det nåt otroligt befriande i meningen ”Förlåt, du har en poäng, jag hade fel”.
Känner ni inte hur man nästan längtar efter en hederlig Mona Sahlin-pudel?
Vi kommer fortsätta göra fel. Glömma overaller vid barnlämning. Bomma en 8-årig bröllopsdag. Feltolka en paragraf. Köra för fort. Missa en adressändring. Det är okej, men kan vi inte börja säga förlåt igen?
Ta ansvar. Åtgärda. Gå vidare.
Så när du blir uppringd av PT-grävarna Thelin eller Simon är mitt råd enkelt.
Pudla och bjud på en Toblerone.
Har vi glömt bort hur man gör en pudel?
Ah, äntligen en lördagskrönika om krishanteringskommunikation. Förstår att ni väntat.
Det här får bli min version på MSB:s broschyr "Om kriget kommer".
Nickes lördagskrönika – ”Om PT:s grävande journalister ringer”.
Det här får bli min version på MSB:s broschyr "Om kriget kommer".
Nickes lördagskrönika – ”Om PT:s grävande journalister ringer”.
"Känner ni inte hur man nästan längtar efter en hederlig Mona Sahlin-pudel?", skriver Niclas Wikström. (Arkivbild)
Foto: MAJA SUSLIN / TT
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.