Det finns mycket som skrämmer mig.
Tandläkaren, spindlar, små utrymmen och hektisk trafik är bara några punkter på min väldigt långa lista.
För någon vecka sen så fastnade jag i en hiss, utan batteri i telefonen dessutom. Jag kan ärligt säga att det var något utav det värsta som hänt mig. Men en av de grejer som skrämmer mig mest är det faktum att jag en dag kommer klassas som vuxen. En vuxen med räkningar och jobb och mat som måste lagas. En vuxen med ansvar och måsten. Hur obehagligt är inte det?
Hela mitt liv har jag varit beroende av någon annan. Det har alltid varit samma sak. Jag har gått i skola, jag har haft läxor och pengar och tid spenderas på det sätt man jag velat spendera de på. Inga konstigheter. Men nu är det alldeles, alldeles snart slut och jag måste på allvar börja tänka efter mer. Lägenheter med hyror, pengar och jobb. Allt detta gör mig en aningens illamående.
Det var inte förrän nyligen, då den officiella nedräkningen till studenten började, som jag insåg att, okej det här händer och jag måste finna mig i det.
Jag frågade mig själv; varför är jag rädd? Jag vet hur man betalar räkningar, jobbat har jag gjort, och måsten har jag haft så länge jag kan minnas. Vad är det då som skrämmer mig?
Så länge jag kan minnas så har jag associerat att bli vuxen med förändring. Jag har fått för mig att om jag ska växa upp så måste jag släppa det som fortfarande gör mig till den omogna tonåring jag är. Jag måste sluta vara barnslig och måste släppa det som gör mig till mig. Jag vill inte det! För första gången under mina ungdomsår så kan jag ärligt säga att jag tycker att jag är ganska bra som jag är och varför skulle jag vilja släppa det?
Det här är inget som någon har sagt till mig , det är bara något jag har fått för mig och jag gillar det inte över huvudtaget. Jag tittar på mina föräldrar, mina lärare och tänker att ja, de är väl vad jag skulle kalla vuxna. Men hur? Ju mer jag tänker på det; ju mindre förstår jag.
Det är frustrerande. Så, ärligt, är någon säker på vad det innebär att vara vuxen och hur man blir det - kan ni snälla berätta det för mig? Jag börjar ha ont om tid.