Svenne Banan, Svenne Banan, äh, den där gulböjen som är så perfekt designad att det måste vara skapad av, äh, glöm det, men svensk är den inte. Inte ens Sixten Degerlund har med saken att göra.
Svenska jordgubbar är en helt annan sak. En jordgubbe som är svensk tas automatiskt som intäkt för högsta kvalitet. Så söt och syrlig, så välsmakande och god att den måste vara skapad av, äh, glöm det. Vi nöjer oss med att svenska gubbar är så goda att fusket tycks vara utbrett. De röda bären importeras från andra länder, huvva, och paketeras i svenska askar och, voila, plötsligt är kilopriset det dubbla.
Och Svenne Banan, sorry, sitter där med, usch och fy, utländska smaklösa jordgubbar. Eller är det möjligen så att skillnaden inte är så stor som vi vill tro. Kanske märker inte Svenne någon skillnad.
Jag vet inte, men jag vet att mina jordgubbar i mitt eget lilla land är bättre än summan av allt.
Den här sura, blöta, kalla och blåsiga våren har tumlat om mångas liv. Saker som borde vara gjorda har skjutits framåt på obestämd tid. Varje försök att olja altanen har fått avbrytas på grund av hastigt uppdykande regnmoln.
Det är den riktiga svenska nationaldagen i dag, men det känns som pingst, fast utan hänryckning. I går var det sommarsolstånd och därmed blir det bara mörkare. Snart kommer Tomten, men först ska vi försöka freda oss mot en armada mygg som förökats sig som aldrig förr.
I måndagskväll målade jag förstukvisten. Uppflugen på stege med båda händerna upptagna blev jag ett lätt byte för de blodtörstiga jävlarna.
Hur ska det inte bli ikväll när vi ska äta ute och dansa, nå ja, runt stången.
De som brukar läsa mina kolumner vet att jag har en särskild faiblesse för midsommarafton. Livssaften savar och jag går igång lite extra. Det vilar en slags förväntan inför det som kanske kan ses som den egentliga starten på vår nordliga och onödigt kalla sommar.
Eftersom jag emellanåt hemfaller åt romantiska och sentimentala känsloyttringar så brukar helgen avlöpa med vackra och ljuva förtecken. Det spelas en massa vemodig musik som Jan Johanssons varsamma tolkning av "Visa från Utanmyra".
Trist nog en midsommarhelg utan Sverige i fotbolls-EM, men avslutningsmatchen mot Frankrike visade att det här laget i sina bästa stunder kan spela fotboll som mäter sig med de bästa lagen. Glöm skitsnacket om att fransoserna inte hade något att spela för.
Att England vann den andra matchen i gruppen mot Ukraina berodde på en inkompetent måldomare som inte såg det alla andra såg, nämligen att Ukraina hade en boll inne.
Läser om en företagare i Småland som skänker miljoner åt sina anställda, även de som slutat. Det kallar jag personalvård. Jag vet inte hur du har det på ditt företag, men jag skulle gärna se att min arbetsgivare delade med sig lite av vinsten åt de anställda. Vi som jobbar på golvet och ser till att du får en tidning i brevlådan varje dag.
Jag är inte den som slutar hoppas. Tills dess vill jag önska alla en riktigt skön och härlig midsommarhelg. Var snälla och ta hand om varandra.