Jag sågade isolering i söndags. Att jag påpekar att det var just i söndags beror på i fall någon såg mig och det gjorde minst en. Ja, inte när jag sågade, men sedan.
Det blir rätt mycket sågspånssmå smulor när man sågar i polystyrencellplast och när jag var klar var gräsmattan delvis blåfärgad. Jag testade med räfsan, men det gick så där. De små blå kornen for och flög. Vad värre, mina små fransyskor visade ett ohälsosamt intresse för smulorna.
Handlingskraftig som jag är (kan vara) så hämtade jag den gamla dammsugaren i källaren och började suga av gräsmattan. Det tog sin modiga stund att göra allting grönt igen och det slog mig när jag var klar och pustade ut att tänk om någon har sett mig. Dammsuga gräsmattan! Vilket minst en gjorde.
Så du/ni som såg mig, det var inte riktigt som det såg ut. Dammsugning av den lilla gräsytan var ett undantag som möjligen kan bekräfta någon slags regel.
För övrigt kan jag meddela att gräsmattan blev skitfin efter avsugningen. Grässtråna liksom ställde sig upp.
Förutom att dammsuga gräsmattan har jag bitit i det sura äpplet. Jag satt på en restaurang i Montemar och mådde prima. Maten och vinet var förträffligt och oliverna på bordssällskapets tallrik blänkte lockande. Så jag nöp en och krasch, aj aj, glömde att den inte var kärnfri. Nästan en halv tand lossnade och alla som varit med om kraschade tänder vet hur gärna tungan ideligen vill känna på den kvarvarande vassa tandbiten.
Väl hemma besökte jag tandläkaren. Sorry, går inte laga, men jag fick en provisorisk lagning för en tusing och budet att jag måste sätta dit en krona. Det kostar! Den där förbannade oliven är med andra ord det dyraste jag ätit i hela mitt liv.
På flyget ner till Spanien hände en märklig sak. Jag satt närmast fönstret, var väldigt trött och hoppades kunna sova bort merparten av resan. I akt och syfte drack jag två GT, men istället för pömsig blev jag pigg.
Närmast mig satt en pratsugen kvinna och när hon fick dåligt gensvar av sin man försökte hon få mig som samtalspartner. Min sociala kapacitet var på sparlåga så jag svarade kort och började skriva i ett block. Kvinnan försökte nyfiket se vad jag skrev och frågade efter en stund om jag var författare.
"Nej, inte alls" svarade jag.
"Jag tänkte det eftersom du skriver så snabbt" sa hon.
Hm, jag la bort blocket och försökte somna. Efter en stund vände hon sig mot sin man och viskade (lite för högt); "Jag tror att han jobbar för Interpol eller nåt sånt".
Va? Interpol! Funderade på att spela med, men grubblade mest över om jag verkligen ser ut som en typisk polis.