Domar’n dömer som han vill, men i huv’et står det still. Den gamla ramsan, ja, och, nej, jag är inte bitter för att Skellefteå AIK blev rånad på en straff i förlängningen mot Frölunda. Det hedrar domaren Mikael Nord att han dagen efter utan förbehåll ber om ursäkt för missen när Frölundas målvakt Johan Gustavsson slänger klubban. Straff alla dar i veckan.
Men jag är inte bitter. Faktiskt glad att hockeysäsongen är over and out. För jag skiter i Brynäs och jag skiter i Malmö, jag skiter i Frölunda och jag skiter i HV, dom säger jag skiter i hockey, men det skiter jag i. Den sista meningen ska ses som en dålig travesti på Magnus Ugglas gamla 70-talspärla.
Så skönt att slippa hockeyn, nu kan jag fokusera helt på the real deal – fotboll. I morgon börjar Allsvenskan, bara en sån sak. Och upplösningen av Champions Leauge väntar. I juni spelar ett pånyttfött landslag hemma mot Frankrike i VM-kvalet och senare i sommar spelar Sverige U21-slutspel igen. Det gör också U19-landslaget för första gången.
Svensk herrfotboll mår bättre än på länge och det alldeles oavsett om a-landslaget klarar att gå till VM.
I morgon är det första april och fullt legitimt att luras, men när jag läser att öl (alkohol) är nyttigt så förstår jag att det inte är något skämt. Nyttigt! Till och med jättenyttigt, men bara i en viss mängd. Den ultimata hälsokicken är sju stora stark (eller sju glas vin eller sju fyror sprit) i veckan. Troligen fördelat över veckodagarna.
Och jag som har mina vita veckor just nu. Så dumt, hur ska det gå med hälsan. Fast levern behövde nog andas efter en riktig partyhelg i Stockholm för ett par veckor sedan. Tre dar på raken, oj oj, man är inte 25 längre.
Dessutom har jag inte rökt en cigg på elva dagar. Elva dagar! Inte slutat, bara ett uppehåll än så länge.
Var på Apoteket med frugans rabattkupong i näven. "Har du hennes personnummer" frågar expediten. Så klart, numera kan jag till och med de fyra sista och jag börjar "94....-....", men icke. Jag blir osäker och testar andra nuffror för de fyra sista, funkar inte.
Viss desperation och till sist upprepar expediten det personummer som jag uppgett.
94! Mein Gott, även om hon ser väldigt ungdomlig ut för sin ålder så är det 30 år fel och rena önsketänkandet från min sida. Men ändå, trodde verkligen expediten att jag var gift med en 23-åring. Jag skämdes nästan över tanken.