God morgon, god morgon, idag invigs vinter-OS i Pyeongchang. Mm, det är verkligen god morgon eftersom i vart fall längdskidor drar i gång i ottan, nå ja, svensk tid.
Redan 08.15 imorgon ska Charlotte Kalla åka skiathlon. Om formen finns där och bacilluskerna håller sig borta så borde Kalla ha hyggliga möjligheter att ta medalj. Är allt som det ska så har hon nog medaljchans på alla distanser som hon tävlar i.
Fartkollegan Stina Nilsson är väl närmast favorit i individuell sprint och sprintlaget kan gå hela vägen.
På herrsidan är det inte lika hoppfullt, men en bra dag kanske både Hellner och Halvarsson kan vara med och slåss om framskjutna placeringar. Större överraskningar än så har väl skett.
Det här med tidiga morgontävlingar är inte så tokigt om det går att skjuta på arbetsdagen någon timme eller två. Jag rankar längdskidor och hockey högst. Skicross är fartfylld spänning och hur ska det gå för skidskyttarna Hanna Öberg och Anna Magnusson från Piteå.
I övrigt är väl intresset så där, eller vänta nu, jag höll på att glömma sporten som bara är populär när det vankas OS och om de svenska lagen slåss om medaljerna. Vilket både herr- och damlaget brukar göra. Jag pratar förstås om curling, den sopiga sporten.
Sammanlagt tävlas det i 102 grenar i 15 sporter i Pyeongchang. Alpin skidåkning, backhoppning, bob, curling, freestyle, skridskor, ishockey, konståkning, längdskidåkning, nordisk kombination, rodel, short track, skeleton, skidskytte och snowboard.
För övrigt har IOK beslutat att lägga till nya grenar som mix-dubbel i curling, big air för snowboard, lagtävling i alpint, och masstart i hastighetsåkning på skridskor. Men parallellslalom i snowboard har plockats bort.
Hur många medaljer tar då de svenska deltagarna? Det bör bli minst sex, men optimisten i mig tippar tio, var av minst fyra guld. Det kan bli mer, men då måste alla världens gudar hålla på Sverige samtidigt som norrmän med flera fumlar till det å det grövsta.
Som alltid är den tråkiga sidan i snart sagt all elitidrott de dopade aktörerna. Det måste handla om hundratals medaljer som erövrats med orättfärdiga metoder. Jag har alltid undrat hur det känns att stå där på ålderns höst och betrakta sina medaljer och pokaler när man vet att man är en simpel fuskare. För nog måste livslögner kännas. Jag hoppas i alla fall.
Eller som rimpoeten Erik Forsgren uttrycker frustrationen; ”Och nu ska det fuskas i Pyeongchang/Jag har tappat mitt engagemang.”