Min hund vet någonting som vetenskapen ganska nyligt upptäckt och i pytteskala börjat tillämpa. Min hund och kineserna som förstås känt till detta sedan tidernas begynnelse. Åtminstone sedan 300-talet. Det handlar om ett mirakelmedel som botar sjukdomar, till och med räddar liv. Och det är helt gratis. Ja, det kostar att tillverka medlet, men när det väl kommer ut på marknaden är det helt gratis. Men himla äckligt.
Känsliga personer varnas, ord i den här texten kan framkalla bilder och känslor hos läsaren som får kräkreflexerna att gå ner i spagat. Så här är det. Min hund äter skit. Inte vilken skit som helst. Han väljer noga. Han och han. Det är en hen. En både ock. Kastrerad hane. En operation han helt missat. Han sov ju. Tror sig vara hur viril som helst. Med nosen i backen jagar han brudar i förhoppningen att få komma till och bekrylla jorden med smålockiga fyrbeningar.
Med nosen i backen spårar han också andra hundars bajskorvar. Tjoff åker dom in i gapet, tugg, tugg , tugg och ner i magen. Gud så äckligt!!! Nu spyr han, tänker jag. Men inte då. Han mår prima. Det är jag som vill kasta upp. Hur kan han? Hur bara kan han?
Förklaringen kom en dag i Sveriges radio P1. Ett vetenskapsprogram om Avföringsdonation.
Människor med livshotande diarréer blir kvitt sitt lidande om de får avföring från friska personer. Inte direkt från dikeskanten, om man så säger, utan i förädlad form som piller eller renad vätska via slang i näsan eller bakvägen.
I programmet berättar Heather Brighton, 60 år, hur livet bokstavligen rann ur henne. Ingen antibiotika bet på den fruktade sjukhusbakterien hon fått i sig i samband med en knäoperation. Antibiotikan snarare förvärrade tillståndet. Om det nu var möjligt. Kilona rasade och till sist fick hon matas med sondnäring.
Räddningen blev en transplantation av frisk bakterieflora från en av makens släktingars avföring. Efter tre dagar var den döende Heather Brighton återställd och dessutom blev hon fri från andra sjukdomar och magproblem, som tarmfickor, som plågat henne i åratal. Metoden tillämpas numera inte bara i USA utan också i bland annat Holland och Sverige. Förmodligen är det inte enbart tarmsjukdomar som kan botas med frisk tarmflora, utan också cancer, diabetes, MS, Parkinson, allergi, astma och depression. Och fetma.
Nu försöker jag se med andra ögon på hundens egenvård, men jag kan inte låta bli att avvärja det hela. Inte lätt. Det är gott om donatorer, vars ägare sorgligt nog tycks stelopererade i ryggen. Rena buffén på båda sidor om gångvägen. Korvar av alla storlekar och han väljer noga. Särskilt intresserad av småhundars lämningar. Förmodligen för att dom får mycket godis. Litet bonus. Liksom.
Tänk om det är så enkelt att om vi bara får ordning på tarmfloran så grejas alla andra sjukdomar också. Läkemedelsindustrin kan sluta plåga möss. Vi bara byter bajs med varandra. Skitenkelt.
Funderar på att starta en hälsospalt på temat "Fråga Hunden". Som komplement till "Fråga Doktorn".