För en fotbollsgalning är kanske det här den bästa helgen på hela sommaren i Piteå. Tusentals barn och ungdomar ska spela matcher i Summer Games. Och även om det är roligt att vinna så är gemenskapen under denna stora fotbollshappening lika viktig.
Det blir liksom snäppet roligare än den vanliga serielunken när så många med samma sak i huvudet samlas tillsammans.
Själv har jag ofantligt många minnen av Summer Games. Tre barn som spelade, så det krävdes uthålliga föräldrar och perfekt logistik för att lösa uppgiften. Men kul var det.
Jag var hängiven då och jag är hängiven nu, om än barnen slutat med fotbollen. Jag gläds åt Piteås damer i högsta divisionen och glädjen blir dubbel med tanke på den fina fotboll Piteås herrar spelar i division ett.
Och, yes, jag skrek rakt ut när Sverige vände och vann mot Italien i U21-EM. En mäktig upplevelse som följdes av en snöplig förlust mot England, men 1-1 mot Portugal räckte. Nu spelar Sverige semi mot danskarna på lördag. Nya stordåd?
Jag inledde med att skriva att det här kanske är den bästa helgen på hela sommaren. Detta skrivet av en man som brukar ta i från fotknölarna när Midsommarafton ska hyllas. Och det var bra. Maten var bra, Pavlovan underbar, drycken kall, gästerna trevliga, till och med vädret var bra och vinnaren av sjukampen var bara bäst. En härlig midsommarafton.
Men vi lövade ingen stång och hoppade över dansen. Gästernas tonårsbarn gick inte direkt i gång på ringlekar och själv dansar jag väl hellre än bra, om än bättre än vad vissa påstår.
Typ som Ingemar Stenmark.
Det är en smula konfunderande. I slalom dansade Stenis nerför pisterna, men hur han kunde vinna Let´s dance övergår mitt förstånd.
Inte så att jag följt tävlingen, men jag råkade faktiskt glimtvis se finalen när jag jobbade kväll och förvånades över karlns stela framtoning. Visst vickade han på höfterna och tog stegen, fattas bara, den mannen tävlar till och med när han borstar tänderna.
Men bra, nää, någonstans såg jag mig själv, nå ja, svassa fram på dansgolvet. Och då ska man veta att min hustru betygsatt min stela dansförmåga bara snäppet högre än en lyktstolpes begränsade rörelsemönster.
Förr brukade hon placera mig som stång på Midsommarafton när kväkande ungar dansade runt som små grodor.
Små grodorna, mein got, det är svensk kultur det. För en utländsk besökare måste det vara lika exotiskt som när en svensk får stifta bekantskap med maorier som dansar Haka.
Jag kan tänka mig att det är med viss andäktig förtjusning de försöker återberätta den omtumlande upplevelsen av ringdans och "Koack-ack-ack, koack-ack-ack" för sina vänner när de återvänt till hemlandet.
Och jag kan se vännerna stå där som fågelholkar med misstrogna blickar och undra "What the fuck is wrong with the swedes". Som tur är filmas allting numera, så bevis brukar finnas.
För övrigt kan jag skvallra att min hustru gjort stor succé genom att sjunga "Små grodorna" från en scen i USA.
Hoho, det var dumt gjort. Var hon än visade sig under resten av Amerikatrippen så möttes hon av glada och kvackande jänkare.
Men dansa är hon bra på. I vart fall bättre än jag.