Det har snart gått ett år sedan coronaviruset förändrade vår vardag till oigenkännlighet. Många har lidit och offrat. I och med coronaviruset har forskningen också äntrat rampljuset. Det som i vanliga fall är en långtråkig och ofta svårförståelig syssla har blivit till högsta prio för alla. Det är forskningen som kan rädda oss från covid-19. Det är också den som dikterar åtgärdspolitik, pandemilagar och restriktioner, och därför är det heller inte konstigt att vi alla följer den med spänd och passionerad förväntan.
Forskningen är inte van att stå i rampljuset på det här sättet. Forskningen är heller inte van att bli så intimt förknippad med politik och allmän förhoppning. De höga insatserna i kombination med rädslor och hopp kan naturligtvis skapa kärleksutrop och hyllningar när olika forskarlag gör något bra, men skapar också ett giftigt klimat när de gör rön som inte faller i allmänhetens smak. På den sidan myntet har pandemin skapat ett tonläge som direkt hotar en demokratisk strävan efter kunskap.
I veckan rapporterades att Jonas F Ludvigsson, professor vid Karolinska Institutet, slutar med sin forskning om covid-19 efter de stora mängder hat och hot som han mottagit, bland annat i samband med en studie som visat att grundskolelärare löper lägre risk att drabbas av covid-19 än andra vuxna. KI:s rektor Ole Petter Ottersen vittnar i Aftonbladet om den hetsiga tonen som blivit väsentligen värre sedan covid-19 gjorde sitt intåg.
Vi har sett fler exempel på detta under det senaste året. De 22 forskare som skrev under uppropet i våras fick utstå en hatstorm på sociala medier och fick även enorm kritik i konventionell media. De forskare som kritiserat Folkhälsomyndighetens strategi har ofta fått se sig nedsablade. Även inom forskarvärlden är tonläget extremt högt, vilket Sveriges radios uppmärksammade (och kritiserade) granskning av Facebookgruppen Mewas om inte annat visar.
Det är förståeligt att vi alla är oroliga, rädda, trötta och kanske till och med desperata. Det är svårt när livet hotas av sjukdomar vi inte kan kontrollera. Däremot är det inte okej att utsätta människor för hat för att de kritiserar en smittskyddsstrategi. Det är inte okej att hota forskare för att de kommer fram till resultat vi inte gillar. Det är bedrövligt att en demokrati som Sverige sjunkit så djupt att våra forskare hotas till tystnad. Sådant får helt enkelt inte förekomma i ett fritt och öppet land.