Sitter under ullpläden med dagens första kopp. I kakelugnen sprakar brasan vänlig och varm.
Kvicksilvret har frusit fast på minus tjugosju, men jag har det trots allt skönt under ullpläden . Undrar hur dom har det därute, tänker jag. Fåglarna och flyktingarna. Blåmesen har fått mat, men flyktingarna ...
Flyktingarna fryser utanför stängslen. Det är kallt i Sverige. Det är kallt i Europa. Det är kallt i hela världen. Ett barn har alldeles blå ansiktsfärg, rapporterar reportern direkt från trängseln vid Pärleporten. Kan det frysa ihjäl?
Har dom inga vinterkläder med sig? frågar reportern. Nä, svarar den tillfrågade. Dom har bara det dom går och står i. Stackars människor, tänker jag och borrar in tårna i ullpläden.
Flyktingar kostar. En grupp ökar statens utgifter en annan minskar statens inkomster. Skatteverket räknar med att det årligen felas 133 miljarder i Moder Sveas skattkista. En stor del försvinner genom listiga, lagliga upplägg, men hemskt många miljarder är ren skatteflykt. Det som göms i snö kommer upp på skatteparadisisk ö.
Flyktingarna som flyr undan svält, bomber och människoslaktare, kostar också miljarder. Men dom miljarderna försvinner varken utomlands eller i något svart hål. Pengarna stannar kvar i landet, snurrar runt och sätter fart på ekonomin.
Flyktingarna behöver mat, kläder, boende, vård och utbildning. Befintliga jobb säkras, nya skapas och staten får tillbaka sina utgifter i form av skatter på konsumtion och arbete.
Sverige är världsmästare i ekonomi, utropar Sven-Arne Svensson, chefekonom hos finans- och bankmannen Erik Penser. En orsak är de ”nya svenskarna” och deras behov. Konjunkturinstitutet instämmer.
Det där om att svensk ekonomi går som tåget hör vi inte mycket om. KRIS! är budskapet. Terrorhot och flyktingar som trampar ner vår jord och vår kultur och tömmer alla kassor. Människor blir rädda och politikerna rider ut med löften om att klämma åt.
Moderatledaren AKBs senaste förslag är att lägga ut något snarlikt spikmatta för att försvåra tillgången till den demoraliserande välfärden. Ren omtanke. Givetvis. Om ”nysvenskarna” och om dem som kan stämplas i pannan med ”Ursprung Sverige”, men envisas med att vara sjuka. Folket måste uppfostras. SD-ledaren Jimmie Åkesson har friat.
Ja, ja. Jag har det då bra här under ullpläden. Men den där lilla flickan, runt fyra år. Hon som gick där i flyktingkön med sin hand i en vuxens hand. Hon som tittade rakt in i tv-kameran, rakt på mig och började gråta. Ingen arg, skrikig gråt. Ingen gråt som krävde någonting, bara en tyst, ledsen, uppgiven gråt. Hennes ansikte blir jag inte kvitt.