Flugfiske rockar fett
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Själv vet jag inte riktigt vart jag hör hemma. Jag har nämligen ett problem. Under mina fisketurer dyker de mest konstiga låtar upp i mitt huvud. Och det är inte tunga rockklassiker som envetet snurrar runt i mitt huvud.
En ständigt återkommande låt är till exempel den supertöntiga "Hallå du gamle indian" med svensktoppsbandet Schytts. Det konstiga är att låten alltid "kommer till mig" när jag är på fisketur i Laisälven - och speciellt roligt är det inte. Efter några timmar håller jag på att bli tokig - men låten den fortsätter att spelas upp - gång på gång, på gång, på gång. Och speciellt mycket rock är det inte över den låten, eller hur ...
Ett mer trevlig musikminne är kopplat till Per Gessle (nej, han rockar inte heller fett). Jag hade tillbringat en veckas tid ensam i min mor och fars stuga i Båtsjaure och var på väg hem efter en av många trevliga fisketurer i Laisan. Humöret var på topp och jag mådde som en kung när Gessles låt, "Jag går och fiskar" spelades på radion. Vilken känsla. Det kändes som att Halmstadpojken lyckats fånga allt det jag i just det ögonblicket kände i låten. Upplevelsen var nästan religiös. Och nej, jag är inte speciellt förtjust i Per Gessle.
Musiken spelar överhuvudtaget en stor roll i mitt fiskeliv. När fiskegänget är uppe i stugan avslutar vi alltid kvällen med hög musik. Efter flera år med godnattmusik har några skivfavoriter utkristalliserat. Det är Pink Floyds "Wish you were here", Genesis, "Selling England by the pound" och rockoperan Jesus Christ Superstar.
När det gäller fisket så här långt har det ännu inte blivit några stora öringar. Däremot har harrfisket i Arjeplogsströmmarna varit riktigt bra. Faktiskt bättre än på många år. För egen del är jag inte lika tänd på harrfisket som förut. När jag väl började rikta in mig på stor öring, och framför allt började få stor öring efter över 20 års riktat torrflugefiske efter harr, blev det inte lika intressant. Harrfisket har allt mer blivit ett sätt för mig att få en stunds avkoppling från det betydligt mer slitsamma och monotona fisket efter stor öring. Men det kan fortfarande vara mycket roligt. Speciellt när fisken blir selektiv. Jag älskar den utmaning det innebär att försöka hitta flugan som kan få de kräsna fiskarna att hugga. Och det är inte alltid det lättaste kan tilläggas. När harren är på det humöret kan den vara lika svårfångad som rödingen.
Bättre fisk än harren finns dock inte för den som vill lära sig att fiska med flugspö. Den är generellt sett huggvillig och inte allt för svår att locka till hugg. Och framför allt tar den gärna på en torrfluga, vilket är det ultimata flugvalet för nybörjare. Allt som händer syns tydligt på vattenytan, vilket gör det lättare att finslipa allt från mothugg till presentationen av flugan. Bra harrälvar med många strömmar väl lämpade för flugfiske kan du hitta, förutom i Arjeplogsströmmarna, i Laisälven och Piteälven. Skitfiske på er.