Huset är fullt av prylar och i förråden i källaren står lådorna travade med grejer som vi inte behöver, men som vi av olika skäl inte gör oss av med. Leksaker och barnkläder kommer möjligen att komma till användning om det blir barnbarn någon gång.
Men resten, nej, det står där och tar upp plats.
Ibland när jag ska hämta någon pryl som jag just då faktiskt behöver så tänker jag att man borde röja upp, ge bort, slänga, men det stannar oftast vid en tanke.
Någon gång har vi rensat. En del har hamnat på tippen, annat på Kupan och aldrig, aldrig har jag saknat grejerna.
En gång hade vi faktiskt bord på loppis i Badhusparken och sålde porslin, böcker och allehanda prylar för, om jag minns rätt, runt 1 600 pix.
Samtidigt har jag en förkärlek för att köpa grejer på loppis. Numera är det rätt lugnt, inte minst sedan Spotify tog över i princip allt mitt musikspelande. Men före det fyndade jag gärna vinylskivor. Inte samlarmani, men ändå något slags habegär.
Jag har hyfsat mycket vinyl- och cd-skivor som står och samlar damm i hyllorna, men i och med Spotify har jag blivit lat. Det är så enkelt, så bekvämt att sätta ihop en spellista och bara luta sig tillbaka.
Visst är det sämre ljudåtergivning, men mina öron börjar hur som helst bli gamla och vill jag verkligen uppleva ljud får jag väl pallra mig iväg till Rufus hifi-källare och åka med på en färd med närmast perfekt ljud.
När vi nyligen besökte Hälsingland letade vi oss fram längs slingriga grusvägar till en mytomspunnen loppis/antiklada i lilla Gullbo.
Jag köpte ett par gamla burkar, ett vansinnigt vackert fruktfat och två äggkoppar med texten "Morgonstund har guld i mund".
Hustruns dom om äggkopparna var hård och förmodligen rättvis. Dessutom har de liksom försvunnit av sig själva.
Men det fanns ett rum till i Gullbo och ibland återvänder jag i tankarna till detta rum proppat med vinylskivor. Här fanns en skatt att botanisera i som förmodligen skulle ge kollegan Sandlund ett smärre hysteriskt utbrott.
Annars köper jag gärna böcker. Alla bokhyllor är redan överfyllda, men i böckernas fall nöjer jag mig med att läsa dem (ja, inte alla) och sedan ge bort av överflödet till någon av stans butiker som säljer begagnat. Det är snart dags för ett ryck igen och kanske kan jag ta ett större grepp då och få iväg lite annat också.
Alternativet är att leva efter ljusbågsteknikerns visdomsord "Den som har mest prylar när hen dör – vinner".
Om jag räknar på vad alla skivor, böcker och tidskrifter kostat mig så blir det nästan obegripligt mycket pengar.
Slöseri? Nej, så ser jag det inte.
Det är ungefär som om man skulle räkna ihop kostnaderna för alla pilsner man druckit på krogen och ångra sig.
En och annan var säkert onödig, men det är som att sitta vid kyrkkaffet och ta en kaka till och sedan ångra kakan.
Ingen idé. Då är det bättre att låta bli öl och kakor från början.
Och nu dansar och (små)ler Piteå och vädret är somrigt snällt. Med andra ord läge för party och många öl, men inte fullt lika många kakor, kommer att inhandlas av alla törstiga och festsugna.
Själv åker jag till Arjeplog och fiskar öring. Det känns som ett bra alternativ.