Ett leende kostar inget

Foto: Fotograf saknas!

Krönika2015-07-31 08:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag är missnöjd över så många småsaker i mitt liv. Hur mitt rum ser ut, att ”alla andra får men inte jag” och att jag har slösat bort så mycket av min tid här på jorden med att tänka på dessa obetydliga saker.

Jag bor här, i Sverige. Att förstå att jag får så mycket som andra aldrig skulle drömma om är svårt. Men det är sant, när jag sitter här och önskar mig en ny dator så önskar sig andra mat på bordet. Jag känner mig så otillräcklig då jag tänker på det. Fastän jag har det så bra här i världen, så ger jag inte mycket tillbaka. Jag tittar oftast rakt framåt och ler inte så mycket. Detta går ju faktiskt att ändra på och det är det jag försöker göra.

Att peppa mig själv, eller snarare sagt att få mig själv att förstå att folk oftast uppskattar det. Jag älskar ju själv då folk inleder konversationer med mig helt ur det blå. Det är ju sådant som gör mina dagar lite bättre! Men jag är instängd i Svensson-Svensson livet. Där alla tittar rakt fram och tänker på sig själva. Det är synd tycker jag. För jag tänker inte bara på mig själv, utan jag bryr mig väldigt mycket om andra. Jag försöker bryta mig loss, ta mig ur normen. Göra någons dag liksom.

Medan jag kämpar på med mitt hemliga uppdrag så fortsätter jorden att snurra. Livet går vidare, men jag blir nöjdare och nöjdare för var dag som går. Framtiden kommer närmare och dåtiden lämnar jag bakom mig. Jag är helt säker på att jag kommer att flytta härifrån. Till något ställe långt bort, eller kanske bara till grannstaden. För att världen är så stor men jag är så liten. Så varför inte upptäcka det mesta i det minsta.

Varför inte lära känna sin granne och le mot alla som bor på gatan eller i trapphuset? Varför inte sätta sig bredvid en okänd person på bussen och fråga om hur deras dag har varit?

Jo, för att jag är rädd för elaka blickar, tankar om mig som är elaka. Det jag inte inser då är att jag aldrig kommer att höra dessa tankar. Att blickar inte skadar och att de flesta går därifrån med ett leende på läpparna. De är det som får mig att må så himla bra. Jag är beroende av att få andra att må bra. Det är inte ens ett skämt, det är det bästa jag vet. Om andra mår dåligt mår jag dåligt och samma sak åt det andra hållet. Det är nog ett av de bästa beroendena man kan ha. Vad finns det för nedsidor egentligen kan man fråga sig?

Inga vad jag kan se.

Jag är nöjd med så många saker i mitt liv!

Läs mer om