Från snarkande i tv-soffan till klarvaken med ståpäls på en tiondelssekund. Två skällande rädda hundar och själv undrade jag om taket höll på att rasa in. Det var många som undrade och tänkte tankar de där sekunderna på lördagskvällen när århundradets jordskalv rullade in från Bottenviken. 3,9 på Richterskalan, det låter det.
Ryssen kommer! IS? Domedagen, jorden går under. Eller var det bara "Naturens sätt att säga ifrån" som Per Holmqvist, från Nätverket Kärnkraftsfritt Bottenviken, tolkade skalvet.
Den bästa förklaringen stod annars en insändarskribent i tisdagens PT för. Han skrev "Hin Håle går ibland ut för att rasta hunden; han öppnar då dörren i innanjordens valv och går genom öppningen i berggrunden: det är detta som sker vid ett jordskalv".
Själv tänker jag att vi nog fått en annan tolkning om skalvet inträffat på påskdagen med tanke på vad som står i Bibeln (Matteus 28:1-15).
"Efter sabbaten, i gryningen den första veckodagen, kom Maria från Magdala och den andra Maria för att se på graven. Då blev det ett kraftigt jordskalv, ty Herrens ängel steg ner från himlen och kom och rullade undan stenen och satte sig på den."
Nej, jag skrev inte det för att trampa på ömma kristna tår och jag ska inte heller skriva något om fottvagning med tanke på att det är skärtorsdag idag och att skär betyder ren och att Jesus enligt den stora berättelsen tvättade lärljungarnas fötter när de firade den judiska påskmåltiden, för sista gången skulle det visa sig.
Ja, nu skrev jag det ändå. Lite som Basil (John Cleese) som, trots förmaningen "don't mention the war", hamnar i problem när de tyska gästerna anländer till hotellet i "Pang i bygget".
Inga hard feelings, jag lovar, men det flesta av oss är så sekulariserade att vi inte tänker särskilt mycket på de kristna traditionerna. Det är mer leta påskägg, lax och lammkött, påskris och ungar som klär ut sig till små gulliga häxor. Eller det sistnämnda kanske barnen har slutat med i denna digitala tidsålder då till och med förskolebarn hellre sjunker in i allehanda skärmars förtrollade sken.
Tänk vad folk var vidskepliga förr. Skärtorsdagen sägs ju vara dagen då häxorna beger sig till Blåkulla för att kopulera med varandra och hin håle själv. Kanske är det därifrån som swingers fått inspiration till sina partyn.
Folk verkar verkligen ha varit rädda förr. Nej, inte för swingers, men för häxor. Allehanda försiktighetsåtgärder i form av gömda kvastar och spisrakor, stängda skorstensspjäll och gevärsskott i luften vidtogs för att försvåra häxornas förehavanden.
Glad Påsk på er alla och tur att vi lever i ett land där du till och med får tro på häxor om du vill.