Nu är min ledighet slut och jag är tillbaka i jobb. Det känns alltid lika fint att på något sätt ”börja om”. Nytändning, skön energi som bubblar upp och en känsla av ett blad som ännu är ganska oskrivet.
Jag känner mig fri att göra vad jag vill. Att kunna påverka mina dagar och att göra det som känns gott och lockande. Det är grymt. Så hösten 2016 med jobb, träningar, pass och barnens aktiviteter – bring it on. Jag är redo.
.
Som vanligt har min sommar bestått av många långa träningstimmar. Ibland funderar jag på vad det är som driver mig att en julimorgon stiga upp klockan sex för att träna innan värmen blir för tryckande.
Jag rullar iväg för tre timmar innan sommar-Piteå vaknat till liv och återvänder innan min egen familj har vaknat. Jag passar på att lyfta skivstänger och svinga kettlebells på min balkong i gassande eftermiddagssol innan en kräftskiva.
.
Jag stakar frivilligt uppför en tjugo minuter lång back i spöregn, om och om igen.
Det är fasen inte konstigt att man funderar på om man är ”i ordning”. Jag är 39 år och inte på väg till varken VM eller OS. Det är inte det.
Det är ådran, pulsen och upplevelsen. Jag älskar det. Att ha ett mål och att göra det som krävs. Hur det är mitt i det jobbiga. Den sköna känslan efteråt.
.
Jag och många andra har just nu dagar kantade av OS och jag har lagt märke till något intressant.
De idrottare som har utvecklats, gjort framsteg, och tagit medaljer får ofta frågan om vad de gjort som gjort dem bättre. Så klart handlar det om träningsupplägg och mycket mental träning. Men gemensamt för de flesta är att de säger: ”Jag har lärt känna min kropp, jag lyssnar mer på den och följer känslan”.
Det är galet intressant. Att man lyssnar inåt.
Vad säger kroppen? Vad behöver den? Skriker den bara lite, tja då är det nog bara att köra. Men skriker den högre, då ska man lyssna och tänka om. Det verkar många idrottare anamma. Inklusive jag själv. Jag låter det styra mycket mer nu, än för två år sen.
.
Man blir inte bättre av att träna lite. Så enkelt är det så klart inte. Men för mig är lust viktigt. Varför genomföra ett planerat pass, som jag är sjukt osugen på istället för att fundera på vad som känns mest kul och som gör att jag kan vara närvarande till hundra procent ? Det tror jag är ett vinnande koncept. För vi kan inte lura hjärnan.
Tyvärr.
.
I onsdags bytte jag ut rullskidorna mot ett intensivt crossfitpass, där jag blev så där galet taggad. Jag körde hårt och främst – jag var så glad och peppad då jag gick därifrån.
När hjärnan är glad från början till slut av passet dröjer sig känslan kvar. Jag är nu åter peppad på att göra det som var planerat.
Så gör något annat ibland. Träna något du inte brukar och utmana dig. Låt lust styra, istället för att göra något halvdant där hjärnan är tjurig och kvar hemma vid frukostbordet. Det är ett tänk som lockar och får mig att fortsätta vara motiverad. Och inspirerad.
.
Åse listar: 3 bästa just nu:
1. OS. Älskar OS och att sitta bänkad med kaffekoppen och njuta framför tv:n.
.
2. Att det blir lite ordning och reda. Sommarlunk i all sin prakt men jag gillar ändå vardag.
.
3. Vårt nytillskott, lilla envisa dvärgpinschern Chubaka, ”Chewie” Borgeryd, som numer bor med oss på Blåbärsstigen. Jag är så kär.