Annandagsmorgon, tyst det är i huset. Plusgrader och kraftig blåst ute, men det ser ut att bli rätt kallt när det är dags att fira in det nya året. Vi hoppas så klart att 2025 blir ett riktigt gott nytt år. Men med tanke på hur allt ser ut så är det väl inte alldeles säkert att den förhoppningen infrias.
Annandagen, men ingen Kofi. Äh, det är en sådan där usel vits som brukar kategoriseras som pappaskämt. Ja, det är en egen genre och eftersom jag är en känd pappaskämtare så låg det en bok under granen. ”Pappaskämt – Den ultimata humorn” hette den.
Ett tips; köp den inte. Genomgående var skämten snäppet sämre än mina. Det säger inte lite, men en kan jag väl återge. ”Är liggsår en könssjukdom?”.
Till sist vill jag meddela alla babblare och bubblare, munviga och näsvisa, baktalare och buktalare, pappskallar och flaskhalsar, hudlösa och hårdhudade, sanningssägare och lögnhalsar att det här är min sista krönika i Piteå-Tidningen.
Meddelas även till alla bröstvärmare och magdansare, armbrytare och handskakare, huvudlösa och hårresande, käpphästar och trasdockor, bensprattlare och tåflörtare, personsökare och bortsprungna.
Och till alla glädjedödare och spelevinkar, bortbytingar och hemtama, ögontjänare och tandhackare, nakenfisar och pälsklädda, drinkare och godtemplare, kärlekskranka och känslolösa, välsedda och bortglömda.
Jag har skrivit en spalt i 35 år. Det har varit en fantastisk möjlighet och en ventil för ett friare skrivande. Det har varit både högt och lågt, hårt och mjukt. Ibland har hela havet stormat. Särskilt väldigt religiösa människor och rasister har understundom varit arga.
En del hot och hat. En kristen tjänare hoppades att jag skulle dö. Ja, han kommer att få rätt. Tre gånger blev mitt skrivna PO-anmält och samtliga gånger av devota Israelvänner med svarta fläckar i sina huvuden. Ingen gång blev jag fälld.
Men, det ska sägas att de positiva omdömena har varit långt fler. Jag tackar ödmjukt alla, även ni som tycker annorlunda. Mitt liv blev helt enkelt rikare och roligare.
Har du tänkt på att när man ror så lämnar man allt som varit. Med varje årtag ser du det förflutna försvinna. Och med varje nytt årtag är det alltid nu.
Det är med den lilla liknelsen som jag gör mig redo att ta mig an det nya året och resten av mitt liv. Lev väl och ta hand om dig där ute.