Att göra rätt mothugg är för en flugfiskare avgörande för ett lyckat fiske. Och varje art kräver sin teknik. När det gäller harren handlar det om blixtsnabba mothugg. Så är däremot inte fallet med lax och öring, något som jag bittert fick erfara när jag efter 25 år som harrfiskare skulle börja fiska lax.
Efter att ha jagat denna ädla fisk i timmar och åter timmar utan att lyckas kroka någon fisk, började jag allt mer misströsta. Jag förstod helt enkelt inte vad jag gjorde för fel. Det förstod däremot min rutinerade fiskekompis när han såg mina mothugg. "Fan, du sliter ju flugan ur käften på laxen", utbrast han med ett skratt när han såg mitt mothugg. Han gav mig rådet att helt enkelt ta det lite lugnare vid mothugget.
Men trots att jag visste felet tog det ännu en tid innan hjärna och kropp synkade. Mina kroppsliga reflexer var nämligen så hårt präglade av harrfisket att de inte lydde hjärnans signaler. Till slut kom jag dock till rätta med problemet och lärde mig att ta det lugnt vid mothugget, vilket inte bara gjorde mig till en bättre laxfiskare utan också duktigare öringsfiskare. När storöringen hugger på flugan gör jag i princip inget mothugg, utan lyfter enbart flugspöt i ett ganska lugnt tempo. Det fungerar i nio fall av tio. En annan bra teknik, som den duktige öringsfiskaren Larry James lärde mig, var att istället för att lyfta spöt, dra i linan. På så sätt finns flugan kvar i fiskens synfält och om öringen missat kan den hugga igen.
Så här långt har det inte blivit så mycket fiske, vilket delvis beror på det varma vädret. Visserligen älskar jag sol och värme, men att fiska när det är strålande sol och 25-30 grader varmt är inte det ultimata. När det gäller sjöfiske är det helt enkelt förödande eftersom fisken i varmt vatten söker sig ut till djupare och kallare vatten, vilket brukar vara mitt ute i sjön där de är omöjliga att nå. I strömmande vatten går det något lättare, men då får man söka sig till de kraftigare strömmarna där vattnet är mer syresatt.
Ett annat problem vid hög vattentemperatur gäller återsättning av fisk. Värmen och det dåligt syresatta vattnet gör att fiskarna har svårt att återhämta sig. Därför kan det vara bra att gå upp i tafstjocklek för att på så sätt kunna drilla fisken hårdare och därmed förkorta kampen. Det kan också vara lämpligt att nypa in hullingen på kroken, vilket även det förkortar onödig hantering. Tyvärr verkar det, att döma av nappatagets tabell, inte förekomma så mycket catch and release bland älvdalens sportfiskare. Vilket är synd, alla tjänar nämligen på att vi fiskar med förstånd. Ett vatten tomt på fisk är nämligen inte speciellt roligt att fiska i ...
Till sist vill jag ännu en gång uppmana alla sportfiskare att göra sina röster hörda gällande det planerade kraftverket i Arjeplogsströmmarna. Jag känner många sportfiskare som årligen spenderar mycket tid vid strömmarna, men som av någon anledning valt att lida i det tysta. Det är inte genom att visa ilskan bland kompisar som vi får till förändringar, utan genom att öppet stå för vår uppfattning. Herregud, det handlar inte om att störta en diktator! Nej, fatta pennan och skriv insändare i tidningarna eller hör av er direkt till Arjeplogs kommun. Upp till kamp!