Sent på måndagskvällen plingade det i mobilen. Avsändaren var 1177 och nervöst klickade jag upp länken.
Negativ, du är negativ! Jag var alltså inte drabbad av den här farsoten som härjar land och rike runt. Bara någon annan lite skruttigare sjuka. Känslan var kluven, men ändå viss lättnad.
Vid det laget var jag hur som helst på bättringsvägen och slutet på fem dygns karantän gick mot sin ände.
Nu är jag möjligen en mes när det gäller att stoppa upp saker i näsan och långt ner i halsen, men testen var för jävla jobbig. Kräkreflexerna gick igång och bomullspinnen i näsan orsakade ett hysteriskt nysande och en rännil med snor. Usch och fy.
Från onsdagkväll till tisdagmorgon var min fysiska kontakt med andra noll, räknar inte hustrun och hundarna, och utevistelserna sträckte sig till kort luftning på tomten.
Men karantän är både ock. När den värsta kroppsvärken och tröttheten lättar så orkar man i alla fall kolla på tv och läsa böcker. Och skratta åt snuskigt usla skämt.
Det börjar med Fucking. Läser om den österrikiska byn Fucking, som förstås inte är det minsta kul på tyska. Hur som helst har byns cirka 100 invånare slutligen tröttnat på alla lustigheter om ortsnamnet och den 1 januari ändras namnet till Fugging.
I en av Graham Nortons talkshower från 2009 är komikern Roseanna Barr gäst. Norton busringer till en turistbyrå i Österrike och vill boka ett fucking hotell. Finns på Youtube, hysteriskt kul.
Försöker engagera min fru i det roliga, men hon skakar bara på huvudet och undrar hur lättroad man kan vara. Jaa, jag sitter till och med och dumflinar när jag skriver det här.
By the way, så planerar inte byarna Oberfucking och Unterfucking att byta ut sina ortsnamn.
Det ena leder till det andra och i mitt uttråkade tillstånd börjar jag leta svenska motsvarigheter. Hittar raskt den skånska metropolen Porrarp och Runkarp i Kronoberg. Bara ett stenkast från Piteå ligger väl förövrigt Kåtaliden.
Och visst ligger väl Handen utanför Trosa som ligger nära Fittja?
Fast det där med fitta hade en helt annan betydelse förr. Typ, våt ängsmark och strandäng. Det doftar poesi om våt strandäng.
I mitt sökande stöter jag på Rövballevägen. Nää, joo, en koll på hitta.se och vägen dyker upp i Mora. Hur och varför en väg i Dalarna fått det namnet vet jag inte. I Skåne mer troligt eftersom rövaballe är lika med skinkan på skånsk slang.
Vi slutar här innan allt går över styr.